Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Författarhonoraren - Den Kunglige boktryckaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjda med 3 plåtar i sedlar för arket; men när han kostar
36, så begära de antingen 6 plåtar eller ducater in natura ...
Vissa arbeten hos oss finnas, hwilka betalas långt öfwer 20
plåtar i præmio pro labore för hwart ark.»
Den Kunglige boktryckaren.
Från de mera allmänna frågor, som hittills behandlats, skola
vi nu vända oss till de enskilda förläggarna eller rättare till
de olika grupper av dylika, som funnos. Såsom vi från de
föregående kapitlen minnas, utövades förläggarverksamheten
av nästan varje boktryckare, av bokbindare och bokhandlare
samt icke minst av enskilda personer, och därjämte hade
staten under 1600-talet utövat en ej obetydlig förlagsverksamhet,
dels direkt, dels genom understöd åt de olika stiftens
boktryckare. Under 1700-talet inskränktes statens understöd åt
litteraturen i hög grad. Men ett dylikt understöd utgick dock
fortfarande, och vi skola därför närmast sysselsätta oss med
statens förhållande till den Kunglige boktryckaren samt de
boktryckare, vilka hade en mer eller mindre officiell ställning,
d. v. s. den finske boktryckaren, Antikvitetsarkivets
boktryckare och innehavaren av historiographi regni tryckeri.
Under sista delen av 1600-talet hade AVankijf varit ägare
av det Kungliga tryckeriet. Då han 1689 avled, övertogs
affären först av hans änka och sedan, 1705, av faktorn J. H.
ÄVerner. Genom ett Kungl. brev av den 13 december 1705
tillförsäkrades Werner alla de förmåner, »som dess
anteces-sorer haft och åtnjutit», mot det att »han skall wara skyldig
at förrätta det arbete, som wanligit har warit, på egen
bekostnad utan widare betalning». Förmånerna voro frihet
från borgerlig tunga, fria husrum och tryckerilokal samt en
lön av 200 dal. smt. Genom ett nytt kungabrev av den 2
januari 1714 indrogs emellertid lönen, »utan bör
Boktiyc-äo5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
