Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Författarhonoraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fransyska editionen i tillagda företal, noter m. m. skall på
Svenska språket öfverföras, och i fall de tvenne sista Tomerna,
som innehålla högstsalig Konungens Brefwexling, äfwen skulle
pröfvas nödvändiga att på Svenska öfversättas, skall jag
samma öfversättning öfverse och dess riktighet besörja.
Med ofvanstående kontrakt, hvaraf tvenne exemplar äro
upprättade och vi hvar och en ett till oss tagit, förklara vi oss
fullkomligen nöjde. Stockholm den 27 Maj 1805
Joh. G. Oxenstierna C. Delen.»
(K. B. Privilegier.)
Författarhonoraren voro således ej höga, ungefär lika stora
som sättningskostnaden, men likväl torde förläggare som
Salvius och Gjörwell snarare hava betalat mer än som för dem
var ekonomiskt möjligt. Sylwan, från hvars innehållsrika
uppsats i Samlaren för 1897, Anteckningar om
författar-arvoden under frihetstiden, jag nyss lånat några fakta, slutar
med att citera två yttranden härom, det ena i Posten n:r 23,
det andra av Salvius. Knappt — heter det i Posten — »lär
något land i Europa gifwas, hwarest bokskrifwande lönar
sig mindre än i Swerige». Vänder sig en auktor till en
förläggare, bjuder denne högst 15 eller 18 daler kpt. för vart
tryckt ark. »Men nöden twingar honom att taga emot denna
ringa penningen, som alldeles icke förslår att betala den skuld
för uppehälle, kläder och husrum, han emellertid nödgats
göra. Skadan gör honom klok: han blir sexternskriware åt
en advokat eller wid en liten rätt.»
Och Salvius skriver: »Det händer wäl en och annan gång,
att någon resonabel auctor anmäler sig, som ej begär
betalning för något litet till trycket inlämnat manuscript; men
däremot hafwa de flesta auctorer börjat stegra sina præmia
pro labore till alterum tantum. De rätta sig efter
wäxel-coursen i så måtto, att när dukaten gällde 18 daler”, woro de
0 På en daler silvermynt gingo tre daler kopparmynt. En plåt var två daler smt.
och sex daler kpt.
20^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
