Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Antikvitetsarkivets boktryckare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stunder han wid Bibliothecet eller archivum upwaktar kunde
hans hustru eller någon annan på hans wägnar passa upp i
boden. De private förläggare kan man fuller icke twinga at
låta försälgningen gå igenom hans händer, men kunde dock
efterses i booktryckarnes privilegier, om de hafwa låf at
tillika wara bookförare. Finnes sådant dem ej uttiyckeligen
tillåtit, kunde sådant straxt förbiudas och dragas til denna
booklådan. Åtminstone kunde factoren derwid förwissas
om de publique förlagsBöckren, under hwilka jemwäl de
borde begripas, som Ständernas Contoir föiyttrar och
hwar-med mycket ojämt tilgår, efter Contoirs-skrifwarene icke
särdeles förstå sig på att Collationera exemplar, äro hindrade med
deras räkenskaper och afwisa kiöparen ifrån den ena dagen til
den andra, hwarigenom mången blifwer ledsen och slår utur
hogen at kiöpa hwad han utom dylika swårigheter giärna tagit.»
Att det icke fanns någon svensk boklåda, är dock, såsom
vi sett, en överdrift av Berch, ty både Kiesewetter och
Loch-ner handlade tillika med svenska böcker, ehuru visserligen
icke annat än i undantagsfall med boktryckarnas förlag. Och
Berch själv drev in, sedan han blivit Antikvitetsarkivets
sekreterare, en oredovisad rest av 1,639 dal. kpt. från
Kiesewetter, som ända sedan 1742 ej tillställt arkivet något för
de böcker, som han av dess förlag sålt.
Det kan också — fortsätter Berch — »skattas för et missbruk
och publicum til skada, at auctorerne, som få en trediedehl
af uplagan, taga ut deras lott och sälja ut exemplaren (tör
hända under priset), medan nyfikenheten ännu warar ibland
folcket, hwarigenom mest alla de öfriga, som äro Cronans
exemplar, råka at ligga osålde. Skulle altså icke wara obilligt,
om herrar auctorerne ej finge deras exemplar, utan af de
penningar, som efter handen inflyta, toge deras lott wid
quar-talets eller årets slut, då de, tör hända, skulle wälja sådane
ämnen och med sådan flijt utarbeta dem, at god afgång wore
til förhoppandes» (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. IV, 10).
2ä3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
