Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Lagboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla den utkommande lagboken dyrare, än som kan swara
emot 4 öre kpmt för hwart arck, der likwäl Directeuren
’Werner icke til mindre än sex öre arcket sig beqwämme
welat, så understälte Kongl. May:tts godtfinnande Justice
Cancelleren i underdånighet, om Wilde med flere Exemplars
afgifwande må kunna graveras,
och Resolverades:
At emedan Secreteraren och Historiographen Wilde giordt
bekostnad på dhe projecterade lagBalkars tryckande och så
många Exemplar deraf utan betalning afgifwit som förbemält
är; ty kan han intet beswäras med flere Exemplars
aflefwe-rerande til Publicum, hälst han åtagit sig at låta tiyckia hwart
ark ei högre än till 4 öre kopparmynt, utan som Hofrätter,
Collegier och Domstolarna hafwa särskilte medel, så måga
the therföre köpa så många Exemplar af nya lagen, som wid
hwar domstohl behöfwas, hwilcka sedan pro inventario där
skola förblifwa.»
De övriga boktryckarna blevo naturligtvis upprörda över
att en person, som aldrig lärt sig yrket, likväl erhållit ett
dylikt, värdefullt förlag, men ’Wilde förstod att giva ett
ovanligt kraftigt svar på tal. Jag finner mig nödgad — skriver
han — »at gifwa i ödmiukhet til kiänna, at denne utaf en
del Stockholmska boktryckiare uprättade Societeten sig emot
mit tryckerij, hwilket dock med Ed. Höggrefl. Excellencers
och Kungl. Collegii permission och samtycke wordet anlagt,
altid mycket hätsk och oförswarl. betedt, förklarandes
detsamma för en huddelij, som för dem betyder ett wärk, som icke
ärligit och rättskaffens är, och straffandes folket, som däruti
arbetat, egenmäcktigt efter sina sielfgiorde och utan
öfwerhe-tens approbation wedertagne skrå-ordningar, med mehra».
Mot dessa trakasserier bad han nu om kanslikollegiets
beskydd (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 4),
Men även mot andra fiender hade han att strida. Så
anhöll en tullnär vid namn Wijkstedt 1741 om privilegium på
ä3o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
