Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Lagboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagboken in duodecimo, emedan något dylikt format ännu ej
utkommit. Detta blev dock på goda grunder av kanslikollegiet
avslaget, och när de tio åren gått, fick Wilde prolongation
på ytterligare tio års tid. Emellertid avled Wilde 1755, således
just vid privilegietidens utgång, och då privilegiet onekligen
hade en rent personlig karaktär, hade avsett Wilde, ej hans
tiyckeri, borde det hava övergått till Momma, som nu var
Kungl. boktryckare. Emellertid övertog Petter Hesselberg
1758 Wildes tiyckeri och inlämnade året därpå en anhållan
om förnyat privilegium: »Sedan jag blifwit ägare af Wildiska
Boktryckeriet och förnummit, at den Privilegii prolongation
af 10 års tid, som Kongl. May:tt nådgunstigast täckts meddela
Tryckeriets förra ägare uppå Sweriges Rikes Swenska
Lagbok, redan år 1755 har skridit til slut, har jag funnit mig
föranlåten at i djupaste ödmiukhet hos Edre Excellencer och
Höglofl. Kongl. Collegium anhålla om Edre Excellencers och
Höglofl. Kongl. Collegii Högstgällande föreskrift til Kongl.
May:tt til erhållande af högstbemelte Privilegii ytterligare
prolongation på 15 eller 20 år.»
Såsom skäl anför Hesselberg, »at af de under
Privilegii-åhren uplagde Exemplaren ännu några tusende ligga oförsålde,
som wid den nu mera ganska mycket förminskade afsättning
skulle, i fall säkerheten för eftertryck uphörde, förorsaka mig
en så mycket känbarare skada, som jag är en swag begynnare
och denna förlags-Bok det enda understöd, som kan
upprätthålla mitt wärk i nu warande tider, då Papper och alla andra
tilbehör så wäl som arbetslöner stigit til ett så ganska
owan-ligit pris, hwilket oaktadt jag likwäl icke förhögt det å denna
Bok wid ett mer än hälften mindre kostsamt förlag och
ominskad afsättning i början åsatte priset, hwarföre numera inga
andra Publiqve eller privata arbeten hälst stycketals säljas»
(R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 12).
Hesselberg fick verkligen privilegiet, men råkade sedermera
i en häftig tvist härom med den följande Kungl. boktryckaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
