Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - De fromma förlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan iag kunnat få ett enda af de mine Exemplar från des
tiyckerie, afsändt till salu, föruthan hwad han i orten
för-såldt, hafwandes den ena tiden efter den andra föregifwit,
att Boken ey warit färdig, hwilcket till ingen annan ända
synes hafwa skiedt, än att han förut måtte få afsättia sitt
egit uplag, som öfweralt här i staden och hoos mästadelen
af Bokbindare efter utfärdade Notificationer i avisorne finnas
till salu». Uppgiften bestyrktes av vidfogade intyg från
några bokbindare, av vilka Kadau och Nürnberger skriva:
»Ano 1732 d. 2 xbr. woro wij undertecknade i boden
hos Bokbindaren Mäst. Arved Carlbohm, som berättade at
Mäster Schlotthauer 500 Exempl. af Joh. Arnts
Christen-dom utaf Hr. Probsten Brockman prænumererat och undfått
och Kryddkrämaren Schröder skulle haft 75 Exempl. at sälja,
som och han, Carlbohm, siälf skall bekommit ett kvantum
som sanningen till styrkio attesteras Stockholm d. 7 fr. 1732.
Gottfrid Kadau
Michael Nürnberger.»
(R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 3.)
Kanslikollegiet remitterade den 10 januari 1733 grevinnans
skrivelse till Broocman och lät emellertid tills vidare förbjuda
försäljningen av boken. Redan den 17 januari svarade
Broocman (Kanslikoll. prot. 30 jan.). Denna förklaring, som synes
vara förkommen, skickades då till grevinnan, men därmed
sluta akterna i detta mål, och något utslag i tvisten har jag
icke lyckats finna bland kanslikollegiets protokoll och övriga
handlingar. Sannolikt blev väl därför saken uppgjord i
godo. Men grevinnan yrkade — karakteristiskt nog — ej
ansvar på Broocman för bedrägligt förfarande, utan tyckes
själv medgiva, att Broocman ej kunde åtkommas av lagen,
enär hon ej hade skaffat sig något privilegium. Det var
därför blott om ett dylikt hon anhöll, »så att intet Exemplar
må säljas, som icke har sin wissa stämpel, ey heller samma
Book få af någon upläggas under privilegiiåhren». Men efter
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
