Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Censurens avskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avläts till 1812 års riksdag, hade en betänklig likhet med den
»varning», som den Reuterholmska regeringen utfärdat kort
efter den braskande tryckfrihetsproklamationen. I bägge
fallen höll regeringen i upplysningens intresse på en fri press,
men i bägge fallen hade regeringens förhoppningar blivit av
vissa skribenter gäckade. Följden av dessa missbruk blev
den s. k. indragningsmakten, som nu av riksdagen tillerkändes
hovkansleren och som först efter heta strider avskaffades vid
1844—1845 års riksdag. På detta kapitel skall jag här dock
icke ingå, enär det ej haft någon betydelse för
bokförläggar-verksamheten i egentlig bemärkelse, utan tillhör pressens
historia. Här vill jag blott fästa mig vid censuren, för så vitt
den berör tiyckta böcker.
I mom. 2 av § 1 i tryckfrihetsförordningen fastslås den
allmänna princip, som redan uttalats i regeringsformen:
»Någon tryckningen föregående granskning af skrift eller något
förbud mot tryckning däraf skall ej äga rum. Ej skall någon
skrift kunna före dess utgifvande boktryckare, utgifvare eller
författare affordras, ej heller något för tryckningen eller
ut-gifningen hinderligt inseende öfver boktryckerier eller
författare och utgifvare vara tillåtet, läroverken dock deras
förra rättighet förbehållen att öfverse och gilla sådana
af-handlingar, som skola på deras lärosalar försvaras.»
Härmed avskaffades således all preventiv censur med
undantag för akademiska disputationer, som fortfarande, även enligt
de senaste universitetsstatuterna av 1916, skola granskas av
vederbörande dekanus, vilken, så vida han finner
»afhand-lingen innehålla något, som är hädiskt, smädligt eller
osedligt, eller annat sådant, som kan åstadkomma allmän
förargelse», äger rätt att förbjuda ventilationen. Att denna relikt
från tiycktvångets dagar fått stå kvar, har väl berott därpå,
att den visat sig så ytterligt oskadlig. Mig veterligen har
aldrig en dekanus av den anledningen förbjudit en disputation,
ty har spikningstillstånd någon enstaka gång vägrats, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
