Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unnas på längre tid än tjugo år. På obestämd tid redan
förunnad gälle endast för dens lifstid, som den erhållit.
Privilegier på skrifters utgifvande, förlänte till allmänna
inrättningars understöd, äge ej kraft för längre tid än tjugo år,
räknade från denna dags datum, Kongl. Maj:t dock obetaget,
att dem hvarje gång på högst tjugo år förnya.»
Det enda privilegium, som ännu fortbestår, är därför
Vetenskapsakademiens av almanackan. Svenska Akademien torde
däremot ej hava något privilegium på Post- och Inrikes
Tidningar, utan detta privilegium tillhör de »utslocknade», och
akademien utger tidningen blott med stöd av
tryckfrihetsförordningen.
I stället för det godtyckligt utdelade privilegiet trädde nu
författarrätten. En dylik rätt, som ju ligger i själva sakens
natur, hade mer eller mindre medvetet erkänts även av dem,
som på 1600- och 1700-talen utdelade privilegier. Jag
behöver blott erinra om tvenne fall. 1613 hade ärkebiskop
Kenicius tiyckt en upplaga av Hafenreffers Compendium,
och då han satt ett för högt pris på exemplaren, hade
bokbindarna vägrat att köpa dem och i stället själva låtit trycka
boken. När Kenicius med anledning härav lät stänga deras
bodar, klagade bokbindarna samt anförde, dels att
ärkebiskopen ej tryckt boken med privilegium, dels att den ej var
»hans egett arbete, vthan en fremmandes». I detta ligger
otvivelaktigt en viss känsla för författarrätten: hade
Kenicius varit bokens författare, hade de icke haft rätt att trycka
om den, och han hade i så fall själv kunnat sätta vad pris
på den, som han behagat, utan att behöva riskera en
konkurrensupplaga. Samma tanke kommer ock fram i det
privile-giebrev, som Gustav Adolf 1614 utfärdade för boktryckaren
Christoffer Reusner. Här förbjudes varje annan att
eftertrycka de böcker, han från sitt tryckeri låtit utgå, »allenast
undantagandes nähr sjelfwe Author, som Böckerne giordt och
uplagdt hafwer, dem åther på nytt will tryckia lothe».
Tol-344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
