Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarhonoraret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvecklingsgången under 1800-talet har också gått i denna
riktning och inledes av Leopold, som trots sina ständiga
jere-miader hade ett ganska gott sinne för ekonomien. På sina
Samlade Skrifter, som han började utgiva 1800 och som
omfattade tre band, hade han enligt egen uppgift en inkomst
av mer än 4,000 rdr. — till en del tack vare det nitiska
pre-numerationsfiske, som skaldens vän biskop Lindblom drev
nere i den gemensamma Östgötabygden. Det nya
århundradets vittra författare honorerades ej illa, ehuru de — med en
hos litteratörer ej alldeles ovanlig klagan — själva ansågo
sig otillräckligt betalade. För Nattvardsbarnen fick Tegnér
av Wiborg med detsamma 500 rdr., och han väntade sig
ytterligare 200 å 300. Bedömer man honoraret efter
möjligheten för förläggaren att få sina omkostnader betalda, synes
det ej dåligt. Till Tegnér skrev Wiborg: »Ett ark af sådan
stil som i senare upplagan af Sjöbergs skaldestycken eller i
allmänhet större oktav betalas med 10 rdr. b:ko för 1,000 ex.
och 11 rdr. 24 sk. för 1,500.» Att Tegnér, som såg saken
från en annan synpunkt, betraktade dessa honorar såsom
löjligt små, kan man också förstå. Till Brinkman skrev han
i februari 1822: »En samling af mina skrifter hade jag
påtänkt i hopp att därpå vinna, icke ära, men pengar. Men
detta hopp har jag måst uppgifva, sedan Stockholms
Bokhandlare bjuda mig 20 å 30 rdr. för arket, näml, tryckt ark.
Det är väl sant, att det är icke mera värdt, men äfven så
sant är det, att jag efter detta pris lättare skulle förtjäna
mitt bröd med att göra skor eller svafvelstickor än vers.
Blir jag åter själf förläggare, så nöja sig bokhandlarne väl
med 50 procent af försäljningssumman för sitt besvär, men
med villkor att aldrig utbetala de återstående 50.»
Stock-holmsförläggarna bjödo dock mer än Berling i Lund, som
icke ville betala 200 rdr. för Axel. I stället utgavs poemet
av en privat förläggare, Tegnérs svåger Myhrman. Till
Hagberg skrev Tegnér härom: »Att Axel gjort ett slags lycka i
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
