Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarhonoraret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon inhemsk roman fanns ännu icke, och även den
historiska litteraturen hade en ganska liten läsekrets. De
egentligen vittra författarna levde därför endast indirekt av sin
penna, ej av några författarhonorar, som allmänheten genom
förläggaren betalade, utan med hjälp av sinekurer. Så var
förhållandet med den gustavianska tidens främste författare
Kellgren. Av Holmberg fick han visserligen betalt för sina
artiklar i Stockholms-Posten — innan han själv blev dess
ägare — men det var säkerligen ganska obetydligt, och sin
egentliga, stadigvarande inkomst hade han av kungliga
pensioner. 1782 erhöll han 166 riksdaler och 32 sk. specie per år
ur manufakturfonden; från 1785 uppbar han dels 300 rdr. specie
av ensaksböterna, dels 166 rdr. specie och 32 sk. specie, som
av konungen utanordnats till ett hemligt behov; vidare hade
han 200 rdr. specie ur lappdirektionsfonden och 150 rdr.
specie av Svenska Akademien. Tillsammans uppbar han
således omkring 4,000 kronor, vilkas köp värde nu ju
representerar en mångdubbelt större summa, troligen den
tio-dubbla.
Samma princip ligger bakom Gustav III:s förnämsta litterära
skapelse: Svenska Akademien. Den stat, som Gustav III
uppgjorde för Akademien, slutade på 2,500 rdr. specie, men
av dessa voro 1,500 anslagna till litterära pensioner. Tanken
är i själva verket densamma, som i senare tid tagit sig ett
annat uttiyck, då staten årligen anslagit vissa summor, som
på förslag av Svenska Akademien eller särskilda nämnder
av Kungl. Maj:t utdelas som författarunderstöd. Men så
gagnande dylika understöd — vare sig i den äldre eller i den
nyare formen — än kunna vara, hava de dock en viss
karaktär av drivhus, och det sunda och naturliga är onekligen,
att ett litteraturverk är beroende blott av sin egen växtkraft.
Finnes det — såsom under 1700-talet — ingen naturlig sol,
må man hjälpa under med konstlad värme, men lyckligast
är, ju förr man kan göra sig oberoende av denna.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
