Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Förläggareföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordförande i Boktryckeri-Societeten, föreslog väl i ett då
avfattat memorial tillförordnandet av en kommitté, som skulle
anbefallas »att uppgifva projekt till ett nytt och efter
tryckfrihetslagen lämpadt ekonomiskt reglemente för boktryckerierna
och bokhandeln i riket», och härom avlät även hovkanslern en
skrivelse till Societeten, som landets mest betydande förläggare
då tillhörde och under vilken även bokhandeln sorterade. Då
Societetens medlemmar bäst voro i tillfälle att inse de
förbättringar, som tarvades, så anmodades de att inkomma med förslag till
ändringar i 1752 års reglemente, och som — heter det vidare
— »ifrågavarande reglemente kommer att angå såväl
bokhandeln som boktryckerierna, förstås det af sig själf, att
bok-handlarne i riket, ännu icke ansedde skilda från
Boktryckeri-societeten, äfven äga att i förberörde ämne afgifva sina
yttranden, om de sig så befogade finna».
Med detta yttrande blev man emellertid icke färdig före den
nya tryckfrihetsförordningens utfärdande, och efter några
överläggningar, för vilka redogöres i Klemmings bekanta arbete,
vilade frågan ända till 1845, då den ånyo togs upp med
något större kraft, och ett nytt reglemente antogs och gillades
1846 av societeten. På grund av åtskilliga protester från
landsortens boktryckare, som ej hörts över förslaget, blev det
likväl 1848 omarbetat och i denna form antaget. Denna nya
»ordningsstadga», liksom senare antagna, rör emellertid endast
boktryckerierna och icke förläggare och bokhandlare.
Anledningen härtill var, att förläggarna redan nu såsom
en självständig korporation hade brutit sig ut ur den gamla
Boktryckeri-Societeten och bildat en särskild förening. För
dess tillkomst har Josef Seligmann 1893 lämnat en sakrik och
väl skriven redogörelse i Svenska Bokförläggareföreningens
Festskrift. Sedermera, 1920, har ämnet behandlats även av
August Hånell i Liber librariorum II, och här återstår således
blott att, för sammanhangets skull, göra en sammanfattning av
huvudpunkterna i föreningens verksamhet, varvid jag
naturligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
