Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Förläggareföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strinnholm, Svedbom, Tegnér, Theorell, v. Unge, Wallerius,
Wallin och Wieselgren, så inses ju lätt, att många bland
dessa privatförläggare voro af vida större betydelse för
bokhandlaren än mången af yrkesförläggarne. För den tröge
och obildade bland den tidens bokhandlare var det ingen
lätt sak att behålla i minnet denna massa namn. För den
flitige och kunnige ökades besväret med brefskrifning,
bokföring, inventering betydligt. Då härtill kom att flere af dessa
förläggare endast gåfvo en ringa provision, hvilken vid dessa
tiders dåliga och dyra transportmedel ofta nästan slukades
af fraktkostnaden, så intresserade sig mången aflägset boende
bokhandlare föga eller alls icke för deras förlag. Insikten i
dylika förhållanden förringar högligen betydelsen af Tegnérs
bittra klagan, att bokhandlarne för spridning af hans skrifter
måhända skulle nöja sig väl med femtio procent af
försäljningssumman, men med vilkor att aldrig utbetala de återstående
femtio.»
Genom Förlagsföreningen utträngdes, visserligen blott så
småningom, dessa privata förläggare ur bokmarknaden, och
ganska snart blev det regel, att författaren anlitade en
yrkesmässig förläggare. En annan följd blev, att verkliga
boklådor nu inrättades i alla städer, att innehavaren blev
ko mmissionär för samtliga de stora förläggarna, som ju
tillhörde föreningen, att man fick en ordnad redovisning och till
sist också en ordnad spedition. Men dessa förbättringar
infördes icke med ens.
Flera förläggare sökte till en början att gå förbi den antagne
kommissionären, och över huvud har den viktiga § 7 alltid
varit föremål för strid. Så ansåg den energiske bokhandlaren
Hallman i Uddevalla vid bokhandlarmötet 1852 det nödigt
att vidtaga »åtgärder mot det oskick att böcker hos för
bokhandeln främmande personer i landsorten säljas till billigare
pris än de i själfva bokhandeln kunna lämnas», och i en fyra
år förut till Föreningen ingiven skrivelse klagar han över, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
