Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Förläggareföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsarpräster kunde få ända till 40 % på de böcker, vilka de
kolporterade ut, under det att bokhandlaren även vid kontant
betalning ej fick mer än 20. I själva verket var det också
denna punkt, som till väsentlig del låg till grund för den
stora schism, som 1887 utbröt inom föreningen och som då
ledde till dess sprängning i två. Men härtill skall jag senare
återkomma.
En svårighet, mot vilken förlagsverksamheten länge hade
att kämpa, var de ogynnsamma fraktförhållandena. På
somrarna var det naturligtvis bäst, ty då kunde man skicka
böckerna med någon skuta, ehuru även detta drog långt om, men
på vintrarna var det svårare, ty då måste man begagna den
dyrbara diligensen eller någon forbonde, och dylika anlitade
man naturligtvis ej gärna annat än för större sändningar. En
bokrekvisition från landsorten drog därför oskäligt lång tid,
och icke sällan ledde den ej till något resultat alls. Särskilt
kännbar var naturligtvis denna långsamhet för den så viktiga
julhandeln.
Ännu 1857 klagade en insändare i Intelligensbladet, att
julförlagen ankommo först i januari, »efter att hafva behöft öfver
en månads tid för några mils transport mellan städer inom
rikets inre landskaper», och året förut skrev en bokhandlare
i Piteå: »Vanligtvis är jag i saknad af den till julen utkomna
litteraturen af det enkla skäl, att någon lägenhet då ej finnes
hit. Det är därföre af nöden, att det öfverblifna af förra
årets jullitteratur hitsändes efterföljande sommar för att tjäna
som no vitet vid nästkommande jul. Frågan om af sändande af
tvänne foror under vintern hit upp, en gång jultiden och en gång
i början af Mars, som för några år sedan väcktes, fick förfalla.»
Fullständigt löstes denna svårighet först genom järnvägarna.
Men långsamheten berodde ej blott på bristen på
transportmedel, utan ock på saknaden av en ordnad spedition. Någon
dylik hade ej, praktiskt taget, funnits under 1700-talet. Så
småningom skaffade sig väl 1800-talets landsortsbokhandlare
48-3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
