Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bi
orörlig och graflyst kråka. Den store mannen
stirrade oafvändt ]>å denna svarta prick i del
hvita, tills kråkan ändtligen öppnade näbbet
och kraxade. Efter en halflimmes förlopp
kraxade hon ännu en gång; och när nästa
halftimme förflutit, omigen; och så vidare en hel
half dag.
Men i en tall strax bredvid satt den
tjufaktiga skatan och vippade och guppade med
sin svarthvita stjärt af lutter otålmodighet
öfver att den store mannen då inte
ändtligen kunde uttyda, hvad hennes kusin och
väninna kråkan kraxade. Och när kråkan nästa
gång kraxade, skrattade hon till med samma
ljud så gällt och skärande och genomträngande,
att den store mannen långt omsider begrep, att
det ena gången hette: stjäl! och den andra
gången: lag! och så omigen: stjäl! och så
omigen tag! och så vidare.
Den slore mannen slod just i begrepp att
resa sig, efter att ändtligen ha funnit lösningen på
lifvets och Preussens och sin egen mages
knorrande gåta, då hans blickar föllo på en
nattuggla, som satt i en gammal lind med
uppåt-dragna mungipor och hängande näbbsnabel och
en tjock gul hudhinna nedfälld öfver de stora
runda syngluggarna. Och ugglan upphof sill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
