Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
07
först vidgade sig och därpå hlcf helt smal;
och jag hörde någon bredvid mig säga på
danska: »Jag skall berätta dig en historia.»
Det var på Vimmelskaftet i hufvudstaden
vid Sundet. Just en sådan mild och töcknig
vinterkväll drefvo jag och en vän från Kongens
Nytorv långsamt nedåt Strøget. Han hade
stuckit sin ena arm in under min och fäktade,
som hans vana var, med den fria handen
lifligt och nervöst i luften, medan han talade.
Den långa, trånga, vinkliga passagen vimlade
af unga människor; med sina små och
gammaldags husburar liknade den en korridor i något
intimt och gemytligt gemensamt föräldrahem,
där också de stygga pojkarna och flickorna
tordes bedrifva sina upptåg; och under en glad
lynt gudinnas rosiga fjärilsvingar rörde sig tyst
och lekande lättfotadt lättsinne.
Min vän var lång och rank, full af verve
och rörlighet, med två blanka, bruna ögon i
det brunhyade ansiktet, hvilka närapå föreföllo
svarta, när han blickade in i det brokiga vimlet
omkring oss och alltmer gick upp i sin egen
berättelse. Han tillhörde en species män, som
icke äro sällsynta i Holbergs och Jakobsens
stad — drömmare och skeptiker på samma gång,
sentimental och klar, barnslig och kräsen,
raffi-7. — Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
