Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
När dagen långsamt föds, när dagen långsamt slocknar,
nian varsnar samma tåg, som jublar utaf fröjd
hvar gång det nått en vy från någon liten höjd,
— fast mörkret, som de flytt, framför dem åter tjocknar.
Och märkesmännen ej beredt mig större nöje.
Väl gesten skrek besatt till hvarje luftstinnt ord;
men aldrig än jag mött en bjudande på jord,
som sett uppå sig själf med öfverlägset löje.
Blott när ett ensamt par i vårens fägring drömmer
med sinnens varma glöd, och ur besjäladt stoft
emot mig ångar len en ädel blommas doft,
i nuets trånga skal sig evigheten gömmer.»
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
