Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
En dunkel skepnad går
i skum och oviss dager
fram mot den fallnes hår —
hans hand i sin han tager.
På skuldran dufvan står
och hvita vingar höjer;
i bukter onnen slår
kring skepnaden och böjer
sitt hufvud mot hans bröst
med ögonpar som brinner,
när tyst med skolad röst
hans herres ordsvall rinner:
»Min vän, vi få lof att vända
och börja på annan ända;
ty annars ha vi bara förtreten
af den kränkta mänskligheten.
Du har kommit till korta med dina systemer
och blamerat dig med dessa emblemer:
sugmunnarna och blodtänderna och hornen
och hofvarne,
som passa för banditerna och bofvarne
och de oskäliga djuren,
men äro sårande för den mänskliga naturen.
Du har kört dig fast i din vrånga uppskattning
af värdena och din trånga lifsuppfattning;
de voro för grofva och för flacka,
och nu få vi backa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
