Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Juledning.
i hwilken de icke gälla blott den enskilde, utan hela slägtet. Den
tragiska fruktan är sålunda känslan af att wara underkastad sådana
lidanden, som kunna träffa alla, äswen de mäktigaste och lyckli-
gaste; det tragiska medlidandet är det allmänna wemodet öfwer släg-
tets ställning till de ewiga makterna, i det all jordisk storhet wisar
ssig wara förgänglig, allt högt och ideelt behäftadt med ensidighet."
Ehuru det onekligen är fant, att äskädarnes intresse itragedien gär
utöfwer det framställda enskilda fallets gräns och widgar sig till om-
fattande af det allmäntmenfkliga, hwaraf detta enskilda är en bild:
fä torde wi dock hafwa lagt för mycken wigt wid detta förhållande
i och för förklaringen af A:s mening. Utan att dock wilja wid
sidan om de många tolkningsförsöken uppställa ett eget, erna wi
endast angifwa den syftning wi tro dessa A:s ord hafwa; Aristo-
teles synes oß med dem welat utsäga tragediens inwerkan pä åskåda-
rens sinne, och han har gjort det helt summariskt, utan att utförligt
redogöra för hela gängen af den känsloproceß åskådaren genomlöper.
Slutintrycket, säger han, består deri att fruktan och medlidande —- hwar-
med menas medlidande med och fruktan för de handlande personerne ej
för oß sjelfwa och under hwilka namn han sammanfattar åskådarens alla
känslostämningar —- böra renas. Dä widare på annat ställe ipoetiken
reningen skildras som en med angenäm lust björn-id förbunden mil-
dring af affekterna, sä synes den tragiska katharsis bestä deri, att
nämnde affekter wäl ej alldeles förswinna, men förlora sin grad af
olust och gå upp i en gemensam känsla af lust, sä att det förso-
· nande slutet i tragedien wäcker en motswarande känsla af försoning
och harmoni äfwen hos åskådaren. Men, heter det widare, denna
rening skall ske genom de nämnde affekterne sjelfwa Derest icke
här en lucka i texten förefinnes, synes oß som om den ordkarge
Aristoteles för korthetens skull satt medlidande och fruktan i stället
för de skiftande former af dessa affekter, hwilka af handlingens ut-
wecklingsgäng betingas. Det är nemligen de af handlingens gäng
steg för steg päwerkade känslorna hos äskädaren, hwilka slutligen
föra till den harmoniska stutkänslam och i denna mening heter det
på annat ställe :- skalden bör genom efterhärmning nr medlidande och
fruktan tillwägabringa en angenäm känsla. Hwarföre och huru den
tragiska handlingen har denna werkan, säges icke; och här är tillfället
·öppet för enhwar att inpassa sin theori för det tragiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
