Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jnledning 7
wara konseqnenta och tecknade i öfwerensstämmelfe med personernas
stånd o. s. w. Allt efter som de äro goda eller dåliga, uppkomma
twå olika slag af poesi; iförra fallet epos, tragedi, dithyramb, hymn,
i sednare fallet smådikter, parodi och komedi. Komedien framställer
imitationen af det löjliga, hwarmed förstås ett fel eller något fult,
som dock bör wara oskadligt. Om det komiskas werkan jemte andra
dermed sammanhängande frågor lemnar osz icke det bewarade frag-
mentet af poetiken någon underrättelse, dock synes af flera spår att
A. med utförlighet behandlat äfwen kornedien.
Tragedien, hufwudföremålet i Aristotelis esthetik, definieras
sålunda: Tragedien är en mimetisk framställning af ·en handling af
allwarsamt (i motsats mot komedien) samt fullständigt (till ett helt
afslutadt) innehåll och med ett bestämdt omfång, hwilken handling
spå ett förädladt språk, som är omwexlande efter de olika bestånds-
delarna, utföres af handlande personer och icke genom en blott be-
rättelse (såsom Epos), samt hwilken genom medlidande och fruktan
åstadkommer en rening af dessa och dylika känslor. Den sednare»
bestämningen, på så olika sätt tolkad, kan sägas ännu i dag icke
hafwa wunnit en fullt tillfredsställande förklaring. Man är ense
uti att gifwa Lessing rätt, då han mot de franska tragikerna yrkade,
att Aristoteles icke menat att fruktan och medlidande skulle rena af-
fekterna i allmänhet, utan att det just är dessa båda affekter sjelfma, "
som skola renas, samt att icke en tragedi skall wäcka medlidande och«
en annan fruktan, utan att båda som momenter af en affekt skola
af hwarje tragedi wäckas. Men man har med skäl förkastat den inv.-
raliska wändning Lessing gaf detta renande, då han förklarade, att
det afsåg att lära oß det rätta måttet af medlidande och fruktan,
och "i korthet sagdt icke består i annat än passionernas förwandling
i dygdiga färdigheter." Man är widare, mot Göthe, ense derom,
att denna rening icke körer de trasska personernas, utan endast åskå-
darnes känslor. Men dermed upphör också enigheten. Wi hafwa
i föregående upplaga yttrat: "Aristoteles menar, att medlidandet och
fruktan skola renas så wäl genom deras ömsesidiga ingripande i
hwarandra, som derigenom, att det medlidande och den fruktan, som
den tragiska handlingen wäcker, försättersåskådaren in uti de hand-
lande och lidande subjekterna, så att han sålunda lärer att känna
dessa båda passioner i deras ideela allmänna form, det är den form,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
