Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Juledniug.
tydligast har utpreglat sig; och man kan derföre med skäl säga om
Aristotelis lära, att den utgör "höjdpunkten af Hellenifk esthetik."
Bland filosoferna efter Aristoteles hafwa wisserligen flera sys-
selsatt sig med konfttheoretiska forskningar, utan att dock wäsendtli-
gen hafwa kommit utöfwer Aristoteles eller lyckats giswa uppslag
till någon ny åsigt om konstens wäsende, ändamål eller betydelse-
Endast hos Cicero påträffar man några antydningar om ett konst-
ideal, men de äro för obestämda och oklara för att här kunna upp-
tagas. De Alexandrinska kritici (Aristarchus, Zeuodotus, sollys)
förlora sig i detaljer och weta ingenting om konstens wäsende; de
synas wid den granskning, som de underkasta de klassiska skaldernas
arbeten, hastva uti "det passande« sett den högsta esthetiska smaklas
gen. Jcke heller Rhetorerua (Dionysius från Halikarnassus, De-
metrius, Quintiliquus, Dio Emmuskaan Arriaan uppställa
några allmänna· lagar för konsten; de sysselsätta sig mera med det
techniska än det esthetiska. — Bland de skalder, hos hwilken man
finner reflexioner öfwer konsten, nämna wi Horatius, hwars bref
till Pisonerna en tid betraktades som en poetisk kanon. Det afser,
som bekant är, blott att göra uppmärksam på diktkonstens swärig-
heter och dymedelst skrämma fuskare; de förnämsta grundsatserna äro
aristoteliska.
Först under andra århundradet efter Kristus, då den grekiska
konsten redan war öfwerblonunad och den gamla werlden höll på
att instörta, först då skjuter antikens konstsilososi i Plotini lära ånyo
ett friskt skott — det sista. Plokitms accentuerar hufwudsakligast
det skönas ideela sida; och hwarföre så sker, förklaras af hela det
då rådande werldstillständet. Det grekiska lifsidealet war upplöst,
och i stället för den harmoni emellan ande och sinnlighet, på hwil-
ken detta ideal hwilade, inträdde hos de bättre själarne ett förakt
för timligheten och en längtan efter något högre, något outsägligt.
Både detta förakt och denna mystiska åtrå sinna wi hos Plotinus.
Det onpphinneliga och ofattliga, till hwilket själen i längtande kär-
lek wänder sig, kallade han det goda eller Gud; sjelft utan mått och
gestalt är detta källan och ursprunget till allt mått och all gestalt.
Detta goda är wäl icke det sköna, ty till det sköna fordras gestalt,
men det är grunden till att något är skönt; det är den ntöfwer all
skönhet gående skönheten, det skönhetsalstrande sköna. Och endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
