Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juledning t 1
derigenom -wäcker den sköna gestalten "kärlek," att genom den det
allt framalstrande goda kommer till åskådning. Jn närmare något
står denna urkälla, desto skönare är det. Skönast är förnuftet (i-oög),
det framställer renast den gestaltande kraften; mindre skön anser han
själsskönheten wara, hwilken uppkommer genom förnuftets förening
med materien, och lägst står den sinnliga skönheten, som åter upp-
kommer derigenom, att materien af själen erhåller sin pregel. Den
sinnliga skönheten anser Plotinus icke bero af någon delarnas sym-
metri eller deras organiska förhållande, likaså är icke heller materien
något skönhetens element, utan för sig betydelselös Den sinnliga
skönheten beror endast deruppå, att det smuliga tager del i den ge-
staltande idön, hwilket yttrar sig som ett idens herrawälde öfw er
materien; men denna skönhet har dock icke iden i sig, utan får den
utifrån genom den andliga skönheten. Det sinnligt stöna är sä-
lunda endast en stenbild och en skugga af det andligt sköna, detta
åter får sin skönhet af det förnuftiga, som icke heller sjelft är det ·
högsta, utan har sin skönhet af det goda, det gudomliga —- Då
enligt Plotinus skönheten stegras i den mån det materiela aftager,
kan konsten, hwars sträfwan är att praktiskt förena ande och sinn-
lighet, icke uti denna lära komma till högt anseende. Plotinus sät-
ter också naturens werk kvida öfwer konstens. Men han will icke
derföre, att konstnären skall efterhärma naturen, utan bör denne höja
sig till de begrepp, efter hwilka naturen sjelf skapar-, och skapa nytt,
som icke i naturen sinnes; en naturtrogenkopia kallar P. en sken-
bild. Men huru skönt det utförda konstwerket än är, aldrig är det
dock skönare än den idealbild i konstnärens fantasi, efter hwilken
han skapat.
Genom» detta förflygtigande af skönhetens smuliga element,
hwilket just är det karakteristiska i Plotini lära, sinnet man lätt,
att skönheten sjelf löper fara att förswinna. Föraktet för materien
inwecklar derjemte Plotinns i flera inkonseqvenser, såsom då han
säger, att skönheten icke består i någon delarnas harmoni (enskilda
delar af ett helt kunna äfwen kallas sköna), utan i idens gestaltande
kraft, icke besinnande, att denna kraft wäsentligen yttrar sig såsom
en delarnes samstämmighet Likaså inwecklas han i motsägelse ge-
nom sin fordran, att det sköna skall haswa gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
