Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Schellings esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scheaiugs esthetiiia isigts-. 75
nas, särdeles Schleglarnas, förtjenster om esthetiken åro mera indi-
rekta, bestå uti öfwersättningar, kritik och den impuls, de gåswo till
konsthistoriska forskningar.
Ofwer karakteren af de konsthistoriska idealerna, det antika och
det romantiska, hafwa de bidragit att sprida ljus. A. W. Schle-
gel har beriktigat Schillers framställning af det naiva och det senti-
mentala, i det han wisat, att antiken icke är blott och bart naiv,
liksom icke heller romantiken är blott och bart sentimental, utan att «
i båda korsa hwarandra omedelbarhet och reflexion. Han har widare
fästat uppmärksamhet på den innerliga förening af myth, diktkonst
och filosofi, som sinnes i antiken, och derigenom wäckt andra till
grundliga forskningar. Beträffande det tragiska har Schlegel helt
och hållet adopterat den Schillerska åsigten, att det tragiskasberor på
en kamp emellan frihet och nödwändighet. Men det begrepp, som
spelar förnämsta rolen uti romantikernas konståsigter, är Jronien.
Deß ursprung kan man spåra tillbaka ända till Schillers "Spiel-
trieb" «). Han hade yttrat, att menniskan endast skall leka med det
sköna, och att uti konsten "sormen tillintetgör stoffet;" sålunda hade
icke föremålens beskaffenhet eller deras moraliska wärde någon be-
tydelse för den esthetiska stämningen, endast af skenet hade denna
någon förnöjelse. Desfa satser kommo wäl till paß för den ro-
mantiska skolan, som satte poesien öswer den prosaiska, kälkborger-
ligt förståndiga werkligheten och underordnade lifwets pligter un-
der den geniala konstnärsfantafiens gudomliga nyckfullhet. J le-
ken med det sköna skenet funno de menskans högsta bestäm-
melse; men skönheten hade för dem ingen högre betydelse, än att
sjelf wara ett lekwerk för den geniale skapande konstnären, han
kunde för sitt nöje tillintetgöra hwad han för sitt nöje skull beha-
gat producera. Så är Jronien det geniala subjektets suveränitet.
Deu geniale ironikern står öfwer allting, och ingenting är för honom
heligt, intet har betydelse utom hans eget jag, ja, äfwen detta sät-
ter han sig öfwer. Hau skapar, men har icke allwar med sina ska-
pelser, han upplöser dem åter och drager sig tillbaka inom sig sjelf.
Konstnärens ideer skola icke wara begripliga för mängden; hans kall
år att lefwa och dikta utan ändamål, utan afsigt.
U) Se ofwan sid. 54—55.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
