Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Solgers system.
samma förenade motsatserna, men så att dessa alltid hålla hwarans
dra i jemwigt och med fasthållandet af att allt ät den ena och sam-
ma ide. Så äro i "Antigone" de gudomliga och jordiska lagarna
olika sidor af samma ide, och genom denna motsats blir iden werk-
lig. — Qwickheten utgår sfrån werkligheten och deß motsatser,
förbinder och sammanfattar dem uti ett enhetsmoment, uti hwilket
de som relativa, i och för sig intiga motsatser gå under och dymes
delst framställa iden. Qwickheten är sålunda icke förmågan att sinna
likheter, icke heller det godtyckliga uppsinnandet och förenandet as
motsatser (stämtet, reflexionsqwickhet); utan den icke blott finner mot-
satserna, utan fattar dem såsom modifikationer af idöns inre enhet.
Det ligger till grund för qwickheten så wäl motsägelsen emellan ide
och existens som ock känslan af deras wåsendtliga enhet. Qwickhes
ten behöfwer icke som det wanliga förståndet några mellanlånkar för
att förbinda motsatserna, utan, sammanfattande dem i en lefwande
åskådning, låter den dem osökmedladt och med ens sammanfalla.
Först fattas motsatserna som werkliga och sedan blifwa de plötsligt
ett i iden. Solger antager twå slag af qvickhet, en högre och en
lägre qwickhet. Den högre qwiclheten ligger till grund för
hela konstwerkz den uppfattar iden under bestämd form såsom den
werklighetens princip, uti hwilken werkligheten återfaller. Så upp-
sattas medeltidens stora ide, riddarwäsendet, uti Cervantes "Don
Quixote« "). Den lägre qwickheten sammanfattar mångfal-
gar uppgå uti en enhet och konsten blifwa universell; först derigenom
blir konstlåran ett asslutadt helt. Solger försöker derföre, att till en en-
het sammanfatta fantasiens båda olika rigtningar, fantasi och sinnlighet,
uti hwad han kallar fantasiens förstånd. Men hela Solgers lära beror
på söndringen af de båda rigtningarna, och derföre finna wi också inom
förståndet denna söndring framträda såsom betraktelse och gwickhet.
") Af detta hår anförda exempel på gwickhet synes, att Solger ta-
ger awickheten i widsträcktare bemärkelse, ån som wanligen ster; den af
honom så kallade "högre awickheten" är mer än qwickhet, den är humor.
Emellertid finner man dock här qwickhetens wäsende träffande angifwet,
såsom just bestående uti motsatsernas plötsliga sammanfallande utan mel-
lanleder och såsom utgörande ett upphäfwande as det wanliga förstånds-
sammanhanget emellan tingen, i motsats hwartill göres gällande, att tin-
gen icke åro fasta, utan kunna flyta öswer i hvarandra, emedan ett är
uti alla. Just detta förhållande, att för awickheten ingenting får gälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
