Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegers efa-etiska system. 151
bestämning. Harmonien åter asser mera de qualitativa åtfkillnaderna,
hwilka icke skola bestå som motsatser, utan bringas i samklang. Den
spelar hufwudsakligen en roll i musiken åstven som imåleriet Det
sinnliga materialet fordrar, som nämndt är, enhet och bestämdhet i
sig, klarhet och enkelhet.
Jdealet som konkret individualitet träder in i den omgifvanoe -
yttre werlden för att i den framställa sig, och det yttre måste ge-
nomträngas af denna idealitet, hwilken det skall uttrycka. Som all-
män lag för det ideala förhållandet emellan dessa båda gäller, att
de måste stämma samman, och den individuella karakteren synas hem-
ma i naturen och i sin omgifning, samt dymedelst synas fri. Den
yttre objektiviteten måste uppgifwa sin spröda sjelfständighet för att
wara idealets werklighet. Beträffande den yttre naturen, så skall
wisserligen konstnären troget framställa den och kan inom de olika
gränser, som olika konster hafwa, äfwen med utförlighet stildra
densamma. Men denna utförlighet får icke gå så långt, att natur-
teckningen får utseende af huswudsak och derigenom intrång göres
på skildringen af individen och händelserna; naturen år blott den
grund och botten, på hwilken individen uppträder. Hon måste stål-
las i det förhållande till denne sednare, att ett wäsendtligt, mer eller
mindre innerligt samband dem emellan eger rum. Äfwenså skall
den af menniskan omskapade naturen, —- produkterna af den mensk-
liga werksamheten — med henne på det sätt harmoniera, att hon
synes herre öswer naturen, så att det arbete hon anwänder på deß
omformande icke lider af beroendets kamp och hårdhet. All lifwets
nöd skall synas skjuten åt sidan och mennislan fritt och gladt leka
— med naturföremålen, anwändande dem för sin prydnad eller för sina
behof. "Guldåldren," den idylliska, har derföre ansetts som den äkta
ideala i motsats mot wår moderna, som lägger otaliga hinder i wä-
gen för individens handlingar-; men idyllen förutsätter en för låg
uttoeckling af menniskoanden. Det rätta ideala förhållandet emellan
individen och naturen påträffa wi endast uti hero-tiden, som, rikare
på intressen ån idyll-åldren, lemnar individen fritt spelrum. Äfwen
med sin omgifning i religiöst, sedligt, statsråttsligt m. fl. dyl. för-
hållanden måste individen stå i harmoni.
Betråffande konstwerkets förhållande till publiken, så måste
konstnären icke förgäta, att hans werk såsom ett enskildt verkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
