Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Hegels esthetiska system-
objekt icke är till för sig, utan för oß, som göra anspråk på att
fatta och förstå det; Ett från en förfluten tid lånadt ämne kan
antingen behandlas objektivt d. ä. i öfwerensstämmelse med deß egen
tids fordringar, eller subjektivt d. ä. från samtidens bildningsstånd-
punkt. Om den subjektiva uppfattningen härrör från en konstnä-
rens icke mindre än publikens obekantskap med den skildrade tiden
och sålunda är naiv (t. ex. Hans Sachs’ framställningar af bibliska
ätnnen), så är den wäl dräglig, ehuru den alltid innebär ett wåld
på ämnet; är den åter blott en följd as en högmodig bildnings öf-
werlägsenhet (t. ex. Fransmännens under Ludvig X17) eller ock afser
att med abstraktion från allt sant innehåll i nu- och forn-tid gifwa
publiken å la Kotzobuo en bild af deß egen tillfälliga prosaiskas
subjektivitet, då är den rent oberättigad. Den objektiva uppfattnin-
gen, som söker framställa ett ämne i deß egen tids belysning, kan
åter i sin trohet och formella riktighet gå så långt, att den lemnar
utan afseende samtidens bildning och innehåll. Det rätta är alltid
att både forn- och sam-tidens fordringar afses. Den historiska ut-
sidan är likwäl alltid en bisak, som får stå tillbaka för det allmänt
menskliga; den bildar blott en ram för konstnärens framställning af
hans egen tids djupare medwetande. Ett konstwerk har sålunda en-
dast då en sann objektivitet, om det framställer det i sig menskliga
och mäktiga, menniskosjälens alla djup; och framblickar endast detta
innehåll ur det yttre och genomklingar det allt, så betyder det föga,
om wissa enskildheter äro historiskt rigtiga eller icke.
Hegel afslutar kapitlet om idealet med några flygtiga anmärk-
ningar om kons tnären. Då konsten är ett werk af anden för-
utsätter den en producerande subjektiv werksamhet, ur hwilken den
framgår. Denna werksamhet är konstnärsfantasiem hwilken icke får
förblandas med den passiva inbillningskraften; ty fantasien är ska-
pande. Till fantasien höter närmast förmågan att uppfatta werk-
ligheten och deß gestalter, såwäl som att i minnet bewara denna
brokiga werld. Här menas icke blott bekantskapen med den yttre
gestalten, utan äfwen kännedomen om det inre, menniskobröstets pas-
sioner och ändamål, samt om det sått, hwaruppå detta inre uttrycker
sig i realiteten. Men då det endast är det sanna och förnuftiga i
werkligheten, som af konsten skall framställas, så måste konstnären
hafwa i hela deß omfång och djup genomtänkt detta, ehuru han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
