Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Hegels esthettsia system.
den symboliska är iden ännu i sig sjelf abstrakt och obestämd och
förer dersöre icke med sig fin adequata form. Naturen står gent-
emot iden, och då iden i naturen anar sina egna abstraktioner eller
will med dem intwinga sig i ett konkret föremål, förwrider den och
förfalskar den naturföremålen. Jden söker här ännu sitt konstut-
tryck. Uti den klassiska konstformen äro deremot innehåll och form
i full harmoni; iden är icke längre abstrakt, utan är i sigsjelf fri,
oändlig subjektivitet och fattar sig i sin kyrklighet som ande. Anden
som fritt subjekt i sig och genom sig sjelf bestämd har i sitt begrepp
den honom adequata yttre gestalten. J den romantiska konstsormen
fattar sig det skönas ide som absolut ide; som sådan kan den då
icke mera af ett sinnligt föremål fullständigt uttryckas, ty blott i
anden har anden sin rätta tillwaro; gestalten blir hår blott ett lik-
giltigt yttre.
1) Dell symboliska konsts-milen Symbol i allmänhet är
ett sinnligt föremål, hwilket icke uppfattas så, som det föreligger,
utan såsom betydande något widsträcktare och allmännare. Bilden
och denna allmänna betydelsen få dock icke stå uti ett rent likgiltigt
förhållande, utan bilden måste innehålla åtminstone en egenskap,
som äswen sinnes i betydelsen, under det att båda hivar för sig
kunna omfatta många andra sidor, hwilka ej äro lika. En wiß
twetydighet widlåder alltså all symbol; ty dels kan man icke genast
se hwilken egenskap hos bilden, som för tillfället är den betydelse-
fulla, dels icke om bilden skall fattas som symbol eller är sjelfständig.
Denna twetydighet har hela den orientaliska konsten och i wiß
mån den klassiska mytologien. Men här är nu icke frågan om
klassiska idealet. Den hufwudsakliga anmärkning, som blifwit gjord mot
hans framställning, beträffar den här rådande förblanduingen as konst och
religion Rigtigheten af denna anmärkning kan wål icke bestridas och
särdeles i framställningen as den symboliska (orientaliska) konstsormen,
hwilken Hegel först i esthetiken upptagit, ingår mycket, som rätteligen hö-
rer till religionssilosofien. Men å andra sidan får man icke förgäta, att
fantasiens historia går hand i hand med religionens samt att detta eger
rum ända till och med medeltiden. Så långt har Hegel en wiß rätt,
men att han icke lagt märke till denna skiljepunkt, utan upptagit det mo-
derna idealet under det romantiska, det är en brist ihans utweckling, som
märkbart gör sig gällande «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
