Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska systemk 155
att konstmerket äfwen synes ett foster af en bestämd konstnärs fan-
tasi. Men framträder endast konstnärens tillfälliga egendomligheter
i hans werk, så kallas detta maner. Maneret kan dock ofta blott
beträffa yttre sidor af konstmerket och wara ett till wana blifwet
egendomligt framställningssätt; i den mening talas om Correggios
maner. Styl betecknar ett framställningssätt, som både fogar sig
efter materialets betingningar och äswen motswarar en särskild konst-
arts begrepp och derur härflytande lagar t. ex. i musiken kyrkstyl,
operasin, i måleriet historisk styl o. s. w. Originalitet består icke
blott uti att följa styllagen, utan deri, att konstnären ur sitt eget inre
gifwer det i och för sig förnuftiga innehåll, som han inspirerad upp-
tagit, gestalt i öfwerensstämmelse med såwäl styllagen, som idealets
begrepp. Originaliteten är å ena sidan konstnärens egnaste inner-
lighet, å den andra en framställning af föremålets natur; hwarje
den förres egendomlighet wisar sig då som sakens egendomlighet
Det underliga och barocka är en afart af originalitet.
Ii. Jdealets utweckling till särskilda former-as tonststönt
Hittills är blott taladt om idealet öfwerhnfwud; men det stö-
nas ide är, likt hwarje annan ide, en totalitet as ätstillnader, hwilka
måste framträda och sinna werklighet. Hwad som derföre ligger i
idealets begrepp måste utwecklas och de olika graderna af denna ut-
weckling bilda olika hufwudformer af det konstsköna. Då iden sä-
soni ideal är den med sin sinnliga form identiska skönhetsiden, så
måste med hwarje ny inre bestämdhet, hwilken iden som innehåll
antager, äfwen den reala gestalten blifiva en annan. Båda sidorna
äro omedelbart förbundna med hwarandra, så att bristen eller full-
ändningen hos innehållet medför en brists eller fulländning i for-
men. Det konststönas hufwudformer äro tre: den s ymbolis ka,
den klassiska och den romantiska konstformen"). — Uti
") Hwad Hegel under dessa s. k. "konftformer" utwecklar, höter icke
egentligen till konsten som sådan, utan är produkten af hela folkslags och
slägtens fantasiwerksamhet samt gär före konsten och utgör en betingning
för densamma. Dessa former äro sålunda icke former af ko ns ten, utan «
as idealet, och hafwa derföre sin rätta plats uti läran om fantasien. —«
Hegel har dock förträffligt karakteriserat dem, särdeles gäller detta om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
