Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segers esthetistqspstm 189
ningar förekomma. Den bör icke sakna bakgrund och måste lämpas
efter den ort, der den stall uppställas Reliefet bildar öfwergån-
gens till måleriet, emedan gestalterna hänga samman med en yta och
ur den höja sig.
Hwad slutligen angår skulpturens material, så kan det wara
dels träd, dels elfenben i förening med guld (de s. k. krys-
elefantinska bildwerken, såsom Phidias’ Zeus och Athene), dels
bronz, som war de gamles mest älskade och mest utbredda ma-
terial samt det, uti hwars behandling de uppnått ett otroligt mä-
sterskap, och dels marmor, det för skulpturen lämpligaste material-
Åfwen i glas och ädelstenar arbetar skulpturen (de gamles gemmer,
kameer och paster). Framställningen af skulpturens historiska ut-
wecklingsgrader förbigå wi. - -
c) De romantiska konster-nm Subjektiviteten, sådan den i
sin motsats till objektiviteten blifwit skildrad swid frågan om skulp-
turens innehåll, bildar de romantiska konsternas princip. Dermed
är äfwen sagdt, att uti dessa konster upplöses så wäl den substan-
tiella enhet, som bildade skulpturens innehåll, som ock den i skulp-
turen rådande enhet emellan det inre och det yttre. Andens sub-
stantialitet war i skulpturen omedelbart ett med den sig ännu icke
som enskildt subjekt fattande individualiteten; hår åter hafwa wi på
ena sidan det gudomliga, hwilket, i östverensstämmelse med subjek-
tivitetsprincipen, af konsten uppfattas och förwerkligas såsom subjekt
och personlighet, å andra sidan den menskliga subjektiviteten, men
icke mera i omedelbar enhet med substansen, utan utvecklande sig i
hela sin partikularitet. Subjektivitetsprincipen är för båda gemen-
sam; och äfwen det absoluta synes som leswande, menskligt subjekt.
Wäl kan det menskliga subjektet göra i sig det gudomliga lefwande,
men denna det gudomligas och menskligas enhet är icke omedelbar,
utan beror på en förmedling och försoning och kan icke fullständigt
uppenbara fig i det yttre utan endast i det inre och ideala. Det
yttre stall wäl äfwen här framställa det subjektiva inre, men då
detta sednare endast i känslan, hjertat och sinnet har sin rätta werk-
lighet, så kan här ingen fullständig genomträngning af det inre och
det yttre ega rum, utan det yttre är "blott det yttre till ett inre
förisigswarande subjekt." Det yttre får derigenom en wiß sjelfstän-
dighet och kan utbreda hela sin partikularitet. Ehuruwäl ingendera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
