Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Hegels esthetiska system. 195
så widt denna uti det yttre uttalar sig. Dock hur porträtt-artadt
målaren än förfar wid alla sina framställningar, måste han alltid
bringa de individuella anletsdragen, ställningarna m. m. i harmoni
med den bestämda situationen; ty ett bestämdt innehåll i bestämd
form är· hwad som skall framställas.
Äswen måleriet afslutar Hegel med en kort skildring af denna
konsts historiska avveckling «
2) Musiken 33). Måleriet reducerade rummets dimensioner
till en yta och förwandlade den fulla kroppsliga gestalten till en
sblott skengestalt3 men denna gestalt tillhörde dock ännu alltid rum-
met, och skenet war ett bestående sken. Skall det inre werkligen
yttra sig som subjektiv innerlighet, så får det motswarande materialet
icke hafwa bestånd för sig; det inres objektivitet stall sjelf wara sub-
jektiv, får icke komma till en lugn för sig bestående existens, utan
såsom objektivitet upphäfwas; det är icke nog att en rums-dimension
upphäfwes, utan hela rummet skall upphäfwas. Detta sker uti mus i -
ken, hwars material är tonen; ty tonen uppkommer deraf, att en be-
stämd sinnlig kropp råkar i en så beskaffad rörelse, att hwarje deß del
icke blott förändrar sin plats, utan äfwen sträswar att komma tillbaka
i sitt förra tillstånd. Ruminet upphäfwes, och detta npphäfwande upp-
häfwes äter genom kroppens reaktion, och denna dubbla negation är to-
nen, hwilken således, i och med att den uppkommer, genom sin egen till-
waro tillintetgör sig sjelf. Deß existens är ideelare än den reala ob-
jektiviteten; men äfwen denna ideela existens uppgifwer den, och just
derigenom swarar den emot den inre subjektiviteteten. Det innehåll,
u) Hegels konsthistoriska kunskaper woro inom de olika konstgebiten
mycket olika. Minsk bewandrad war han inom musikens område. Wid
behandlingen af de tre bildande konsterna, har han, ehuru på ett sjelf-
ständigt sätt, anslutit sig till kända författares werk; fä har han beträf-
fande byggnadskonsten hållit sig till Hirts "Geschichte der Baukunst,«
beträffande skulpturen till Winkelmanns arbeten och wid mälarekonften
till Rumohrs "Jtalienische Forschungen"; endast wid behandlingen af
musiken har han icke anförtrott sig ät främmande ledning, emedan han
icke af egen sjelfständig öfwertygelse kunde utwälja en sådan. Han har
derföre, efter egen utsago, blott hållit sig till det allmänna; och der han
uttalar något omdöme öfwer enskildheter, tillägger han wanligen, att detta
omdöme stödjer sig pä hans subjektiva åsigter.
13’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
