Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels festhetiska system· 2 1 1
uti hwilken ämnet försatt honom sjelf. Till denna lyrik höra epi-
— grammet i deß sednare utbildning, romansen och balladen.
Renare lyriska äro sådana dikter, som uppkomma derigenom, att en
yttre anledning uppkallar skalden att dikta, tillfällighetsdik-
terna. Skalden är dock icke beroende af denna anledning, utan
han endast upptager des; reala innehåll i sig och gör det till sitt,
begagnande anledningen som ett tillfälle att uttala sitt eget inre, sin
stämning eller sin lefnadsåsigt. Men han har dock icke alltid af
nöden att från sådana yttre anledningar utgå, utan emedan han är
en för sig subjektivt afslutad werld, så har han ock att i sig sjelf
söka sitt innehåll lika wäl som wäckelsen att dikta, och han kan
derföre uppehålla sig wid sitt eget sinnes och sitt hjertas rent inre
stämningar och känslor, utan att gestalta dem till en konkret, i
det yttre framställd situation; han kan sjunga blott för att sjunga.
— Hwad angår den grad af medwetande och bildning, på hwil-
ken de lyriskas dikterna uppstå, så äro, i motsats till förhållan-
det wid epos, sådana tider lämpligast för lyrik, då en bestämd
samhällsordning utpreglat sig, ty i motsats till den yttre prosaiska
werlden reflekterar menniskan sig i sig sjelf. Dermed är dock icke
sagdt, att lyriken skall lösgöra sig från alla nationella intressen;
utan den äkta lyriken skall liksom hwarje sann poesi uttala menni-
skobröstets sanna innehåll, ehuru det substantiella synes i lyriken
blott så som det af subjektet kännes, åskådas eller tänkes. Widare »
är det icke i lyriken frågan om att blott uttala det inre, utan om
ett poetiskt sinnes konstrika uttryck; lyriken kräfwer derföre en wis;
grad af konstbildning. Man kan i detta hänseende göra skillnad
emellan folkpoesi och konstpoesi. Den förra wisar tydligen de olika
nationaliteternas olika egendomlighet; i den liksom wid epos förlo-
rar sig skalden i sitt föremål, sä att det icke så mycket är individen,
som snarare hela folkets känsla, lefwande i individen, hwilken uti
folkpoesien uttalar sig. Folkdikterna uppstå derföre uti en tid, i
hwilken den sjelfständiga reflexionen och bildningen ännu icke mak-
nat, så att skalden träder som subjekt i bakgrunden och är endast
den organ, genom hwilken det nationella lifwet lyriskt uttalar sig.
Denna ursprunglighet gifwer åt folksångerna en friskhet, en kärn-
full sannnauträngdhet och slående sanning, hwilka göra stor«werkan;
men folksångerua äro wanligtwis äfwen fragmentariska och hafwa
14«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
