Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Hegels esthetiska systern.
föga utweckling, en brist, som stundom föranleder oklar-het Med
stigande bildning utwecklar sig lyriken till konsts-besi, och denna öf-
werensstämmer närmare med lyrikens begrepp. Ty i lyriken skall
subjektet uttala innehållet såsom sitt och icke träda undan i bak-
grunden; stupandet är likawäl som innehållet subjektin och skall som
sådant gifwa sig tillkänna. Genom denna subjektets förändrade ställ-
ning skiljer sig konstpoesien från solkpoesienz den förra är produkten
af en bestämd skald, som framställer sitt bestämda innehåll såsom
blott sitt. Som en tredje art af lyrik anför Hegel de dikter, hwilka
närma sig det silososiska tänkandet, t. ex. flera af Schillers.
Under rubriken "Särskilda sidor af den lyriska poesien« meddelar
Hegel några anmärkningar öfwer den lyriske skalden och det lyriska
konstwerket samt redogör för de olika arterna af lyrik. Om s kal-
den gäller hwad redan är sagdt, att han är den lyriska poesiens
egentliga innehåll och medelpunkt och derföre har att framställa sig
som ett poetiskt konkret subjekt. Han gifwer ord åt sitt inre och
will meddela åhöraren s in stämning, sin reflexionsrigtning Uti
kretsen af sina lyriska dikter framställer han hela sin poetiska indi-
vidualitet; ty den lyriske skalden är af en inre nödwändighet twun-
gen att i sång uttala allt, som poetiskt gestaltar sig uti hans sinne
och medwetande. Det lyriska konstwerkets enhetspunkt är det
subjektiva inre och icke, såsom i epos, en nationel ande, hwilken
fullständigt utwecklas uti ett och samma werk. Men skall subjektet
kunna wara denna sammanhållande enhet, så måste det wara för-
satt uti en bestämd konkret situation eller stämning och med denna
sammanfluta sig såsom med sig sjelft, så att det idenna förnimmer
sig sjelft. Då uti lyriken känslan och reflexionen drager den ob-
jektiva werlden in i sig, lefwer sig in i den och sedan som sitt inre
innehåll uttalar den, så har lyriken, imotsats till den episka utbred-
ningen, karakteren af sammandragenhet och måste afse att werka
mera genom uttryckets inre djup än genom widlyftiga skildringar.
Detta hindrar icke att äfwen i lyriken ett episodiskt element kan fin-
nas; skalden kan utan att öfwergifwa sin grundkänsla eller föremå-
let för sin reflexion swäfwa öfwer från ett föremål till ett annat,
erinra sig och upptaga de mest olika ting; och zöfwerhufwud äro af-
wikningar från ämnet, öfwerraskande wändningar och öfwergångar
samt qwicka kombinationer just för lyriken egendomliga. Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
