Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Hegels esthetiska system
mera är en blott individualiserad sedlig makt, till sitt egentliga in-
nehåll och föremål. Hon låter kollisionen uppstå genom yttre till-
fälliga omständigheter, äfwensom hon låter en dylik yttre tillfällighet
synas såsom den, hwilken bestämmer utgången. Lifwets substantiella
sferer kunna wäl icke ur den moderna tragedien uteslutas, men de
utgöra icke som sådana individens intresse; de partikulariseras samt
antaga sä speciella former, att det sant wäsendtliga ofta endast med
swärighet förmår skina igenom. Ä andra sidan göras subjektivite-
tens rätt, individens kärlek, hans ära o. s. w. till enda innehålls
och han styr icke att äfwen medelst förbrytelser och orättwisa genom-
driswa sina planer. Dock kunna ändamålen äfwen wara mera all-
männa och widtomfattande (t. ex. i Göthes "Faust"), äfwensom de
kunna substantiellt uppfattas och genomföras (säsom i flere af Cal-
derons tragedier); men i allmänhet gäller det om den moderna tra-
gedien, att hjelten icke der handlar för det substantiella i ändamålet,
utan hlott söker tillfredsställa sitt hjertas och sitt sinnes subjektivitet
eller sin karakters egendomlighet — Den klassiska heroen fann före
sig omständigheter, hwilka nödwändigt bragte honom i konflikt; men
den romantiska karakteren kan inom de gifna omständigheterna handla
hur han will, och konflikten — om ock yttre omständigheter till den
giswa anledning — ligger dock till sitt wäsende i karakteren; och
sin karakter följer individen, emedan han en gäng är, hwad han är.
Nu är karakterens innehåll icke ett i sig sedligt patos, och det är
derföre alldeles tillfälligt om individen omfattar det isig berättigade
eller ledes till orätt och förbrytelser. Ändamälets sedlighet kan wäl
sammanfalla med karakteren; men denna kongruens är icke här det
wäsendtliga grundlaget för den tragiska skönheten. — Hegel gör här
nägra starpsinniga anmärkningar öfwer de olika slagen af roman-
tisk karakter: de mera abstrakta, de konkret lefwande, de. obeslut-
samma och wacklande samt de i sig fasta och konsequenta. —- Den
tragiska utgången och försoningen är en annan uti den moderna än
i den antika tragedien. J den sednare war det den ewiga rättwi-
san, hwilken som öde upprätthöll den sedliga harmonien emot de sig
sjelfständiggörande särskilda makterna, och hwilken försonade oß med
anblicken af individens undergång. Uppträder en sädan rättwifa i ,
den moderna tragedien blir den af kall kriminalistisk natur; indivi-
den tyckes lida ett rättmätigt straff, rättwisan blir en reaktion as
Ares-·-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
