Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Jnlebning·
ämnen, öfwergått till att behandla äfwen werldsliga, anser .
Vischer sig kunna uttala förkastelse-domen öfwer allt nyare reli-
giöst måleri; och den sanning, han sålunda tror sig hafwa
upptäckt genom studiet af en enskild konsts historia, gör han
till en allmän esthetisk lag och utsträcker den öfwer hela
konsten. Man skulle dersöre mot Vischer sjelf kunna wända den
beskyllning han gör theismen, den nemligen, att icke förstå konst-
historien; ty han icke ens tolererar konstsracnställningen af re-
ligiösa ämnen.
Wi få framdeles tillfälle att på ett par punkter återkom-
ma till detta ämne, äfwensom tvi tro oß der kunna uppwisa,
att den pantheistiska esthetiken, trots sin skrytsamma försäkran,
att warä den allena skönhet-förklarande, dock icke så alldeles hål-
ler hwad den lofwar.
Esthetiken, säger Vischer, är wetenskapen om det sköna.
Jnom den absoluta andens område antager religionen det första
rummet, det sköna det andra och filosofien det tredje och högsta.
Ty ehuru inom den absoluta anden motsatsen emellan subjekt
och objekt framställes såsom öfwerwunnen, så upprepas dock der-
, inom delningen is subjekt och objekt, men på det«sått, att det
af den absoluta andens innehåll genomträngda subjektet sjelfti
objektet skapar sig sin motbild. Rangordningen beror deras om
denna motbild är mer eller mindre adequat med subjektet och
deß absoluta innehåll samt om subjektet med frihet igenkänner
sig sjelft såsom objektets skapare. J religionen —- den abso-
luta andens stoffartade urform —- blifioa båda dessa wilkor
ouppfyllda, i det subjektet i ofri förwexling sammangår till en
dunkel enhet med sin sinligt bestämda ’motbild; i det sköna är
motbilden likaledes sinligt bestämd, mender fylles det senare
wilkoret, emedan subjektet fritt träder emot sin motbild och wet
den såsom satt saf subjektet sjelft; filososien fyller båda wilko-
ren: motbilden är ande liksom subjektiviteten, hwilken genom
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
