Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra Kapitlet.
Det sublima.
Hwatje sann enhet innebär i sig motsatsen såsom en möj- s
lighet, och wisar sig wara sann«werksam enhet, dä den i werk-
ligheten ntwecklar denna motsats. Emedan de motsatta sidorna
ingå i samma enhet, blir motsatsen en motsägelse, men enheten
gär dock icke förlorad i denna motsägelse, utan öfwerwinner
den. Sä är äfwen förhållandet med det skönas enkla enhet.
Deß eget intresse bjuder det att ur sig utweckla striden emellan
deß momenten Men det träder det-igenom icke utom sin egen
krets-, hwad som utwecklas är blott en rörelse, en jäsning inom
det stöna sjelft, och ur striden återställer det sin enhet. Det stöna
återspeglar werlden; werlden kämpat-, men speglen skadas icke
af tampen; det stöna will och söker kampen «för att så mycket
fullkomligare kunna ätergifwa werldsbilden.
. Det skönas momentet woro ide« och bild. Bilden är wäl
idens egna och omedelbara uppenbarelseform, men den måste dock
först af iden fä genomträngas, att den blir ren form, för att kunna
något gälla; den är derföre den osjelfständiga sidan af det hela.
Motsättningen utgår först frän den sjelfständiga sidan; iden
rycker sig lös frän sin rena enhet med bilden, griper utöfwer den
och ställer sig i sin oändlighet emot bildens ändlighet. Denna
första strid inom det sköna är det sublimt-.
Det sublima är den form as det sköna, uti hwilken det
ideela momentet står i negativt förhållande till det sinliga, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
