Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Det sublima-
uti hwilkeu iden wäxer öfwer bilden. Då sålunda iden griper
utöfwer bildens gräns, så tyckes den derigenom återwånda till
sin rena allmänhet, så att icke blott detta individuella, utan allt
individuellt förswinner såsom något intigt. Men iden existerar
blott i sina individer, och i det sköna måste din framstå som
fulländad i ett individuumz derföre är i det sublima detta ena
individnum satt på samma gång såsom en iväsentlig uppenba-
relse af iden och dock såsom förswinnande inför idens allmänhet.
Detta är en motsägelse och denna motsägelse år det sublima I).
1) Mot denna bestämning af det sublima anmärker Zeifmg (o. a. st.
s. 147), att då Bifcher säger, att iden wäxer öfwer bilden, ban med ide ,
måste mena något helt annat, än broad ban förut med detta ord förstått.
Ty är iden den individen bildande gestaltningsprincipem genus-begreppen
så år det objekt, bwars yttre icke fullt uttrycker slägttypen, långt ifrån
sublimt, utan snarare obetydligt. «Så kan," fortsätter Z., «icke heller
Vischer bafwa menat, ban förstår snarare bår med ide icke den företeel-
sen ester ftg formande gestaltningspriucipen, icke causa, utan omwändt
effekten af företeelsen, den af företeelsen bos åskådaren framkallade bild
af företeelsen, hwilken i det sublima städse är större än företeelsen i deß
realitet. Så fattad är bestämningen rigtig« (Jsr. vdeßutom Zeising§
369). Ebnru det werkligen ligger något swäswande isViscbers sätt att
begagna ordet ide, torde ban dock bår kunna rättfärdigas, särdeles om
man besinnar, att ban under det sublima äfwen innefattar det tragiska
Är, som ban förklarar, det sublima det sköna, ibwilket iden wäxer öswer
bilden, så är det såsom skönt ett föremål, bwari genusbegreppet är full
uttryckt, ehuru det på samma gång wisar utöfwer sig sjelst på detta be-
grepp i deß allmänhet, hwilken dock aldrig i något enskildt kan inrymmas.
Denna motsägelse är det, som gör föremålet sublimt; och man nödgas
alldeles icke derwidlag tänka sig iden som annat än genusbegreppet, då
alltid genom detta medelbart det absoluta framställes En annan fråga
åter år den, om det sublima werkligen är en sådan motsägelse i sig och
burn man stall kunna tänka sig ett föremål såsom på engång ett adequat
och ett icke adeauat uttryck as iden?
Mera befogad synes oß en annan anmärkning as Zeising, den, att
Vischer "sätter det tragiska såsom en blott underart as det snblima." Wi
neka icke, att det sublima ligger det tragiska nära, att det förra lätt går
öswer i det senare, att i allt tragiskt det sublima ingår som ett mo-
ment och att i wiß mening det tragiska kan sågas utweckla bwad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
