Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 51
Det lugn och den tystnad, som följer på förstörelsen, hän-
wisar genom de spår, den lemnar, på en kraft, hwilken äfweni
den största möjliga werkan icke har uttömt sig; möjligheten as
en ny kraftutweckling föreswäfwar oß. Detta intryck kunna lugn
och tystnad äswen utan föregående utbrott åstadkomma, om de
beledsagas as tecken, hwilka förkunna en öfwer all jemförelse
stor förstörelse-. Här förenar sig med det negativa hela efter-
trycket af en anad oändlighet. Men denna kraft, hwilkeu döljer
sig som en oändlighet bakom den största möjliga werkan, är icke
längre kraft. Hwad som står öfwcr alla krafter-, måste wara
ett annat, ett i sig oändligt, ideel enhet, ande. (På denna stånd-
punkt står mosaista religionen: natur-religionens — fruktans
religion — öfwergående i andens och frihetens; romantiken in-
förde här spöken —- kroppar utau kropp.) Denna kraftens fort-
gång idet oändliga upphäfwer sålunda kraftens kategori. Åskå-
dareu går tillbaka i sig; reflekterande öswer sig sjelf, känner han
sig uti nviljans frihet hafwa det, mot hwilket all blott kraft
v strandar; Ysi fraotus jllabatur orbis, jmpavidum fokiunt ruin-DN
Jcke blotta kraften, endast den öfwerlågsne anden kan nu
på honom imponera. .
Med kraftens sublima upphäfwas äfwen de andra formerna
af det objektivt sublima. Det wisar sig för det åstådande med-
wetandet sjelft, att alla dessa former icke warit sant sublima,
utan endast så synts på grund af en dubbel willa: åskådaren
uppfattade netnligen ett begränsadt föremål såsom ett sinligt
oändligt och förwexlade sedan denna sinliga oändlighet med den
sanna oåndligheteu. Under det objektivt sublima lade subjektet
sin egen oändlighet: under rummets sublima lade det en
massorna hopande kraft, under tidens-, en massorna förtärande
kraft, och under kraftens sublima sin egen inre andliga oändlig-
het. Det blir då klart,v att icke mera objektet, utan subjektet-
sjelft är det sublima.
2. Det subjektin sublima.
Negationen i det objektivt sublima wisade sig wara en ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
