Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Det sublima-
gation af det objektivt sublima sjelft, och denna negation är dek’
såsom jagets ideela enhet sig lättande subjektet. Jaget är
stäldt i tid och rum, men fastän sålunda behäftadt med ändlig-
het, står det som sann oändlighet derjemte öfwer denna ändlig-
het, det åtskiljer sig i sig sjelft, går wetande och handlande ut
ur sig, men förblir i sina åtskillnaden sina yttringar alltid hos
sig, blir sin egen sjelfmedwetna grund, som, metande om sig, går
ur sig och tillbaka i sig. Det är dock endast såsom wilja den
subjektiva anden här kommer i betraktande-; intelligensen, tän-
kandet, är något rent inre och derföre i ett esthetiskt samman-
hang för abstrakt: det sköna fordrar åskådning. Endast om tän-
kandet sätter sin pregel på hela karakteren, framkallar affekter,
öfwergär i wilja och yttrar sig i handling, höter det hit: t. ex.
Hamlet, Faust, Sokrates m fl
Ett subjekt synes sublimt, om det genom sin wiljas magt
så mycket öfwerträfsar de omgifwande subjekterna, att det, ehuru
begränsadt, synes som s oändligt. Wiljan är wäl till sitt wä-
sende oändlig, och deri är det ena subjektet likt det andra; men
i subjektet, som wäl å ena sidan går utöfwer naturen, fortsätter
sig dock naturen, och genom naturaulagen åstadkommes en åt-
skillnad emellan subjekterna, en måttbestämning iwilja. Wiljan
kan wäl göra de naturliga bestämningarna till sina och fritt
sätta dem, men öfwer en wiß gräns kan den dock icke gå. Uti
det sublima subjektet synes denna gräns på samma gång satt
och,«i jemförelse med andra subjekter, upphäfd. Wore icke jem-
forelsen, skulle det sublima subjektet synas skont (jfr. ofwan
sid. 44)
a. Passionens sublima. Emedan subjektet har att bliswa
hwad det i sig är, så uppträder den sublima wiljan först ideß
omedelbara form såsom naturkraft: passion. Passionen är
icke mera blott kraft, utan medweten kraft; men här kommer
icke passionens innehåll, ware sig sedligt eller osedligt, i betrak-
tande, utan det sonr bestämmer det esthetiska intrycket, är det, att
passionen sätter nerver, blod och alla organet i eldig rörelse, en
rörelse, i hwilken det omedelbara och det, som wiljan med med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
