Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 67
träder här det absolut sublima i sitt hela majestät. —- Af det
negativt tragiska kunna trenne former uppställas.
a. Det tragiska som universi lag är den första,ome-
delbara formen. Det absoluta uppträder här såsom den blinda
magt, hwilken pä ett enskildt subjekt, sonc mera genom lyckans
goda än genom dygder är framstående, statuerar ett exempel på
att allt enfkildt måste gä under, emedan det är ettxenskildi. Man
erinre sig den känsla, man erfar wid skönhetens, magtens, rike-
domens förtidiga undergång (Adoni·3, Achilles). Det sedliga
slumrar dock i denna dunkla magt, ty det ligger den lycklige
nära att förhäfwa sig öfwer sin lycka; men detta har här ännu
icke inträffat, och skulden är derför endast urskuld, möjlig skuld
(Croefus, Polykrates). Undergängen är derföre icke ett werk af
någon sedlig magt, utan af slumpen. Men denna slump är
icke den oförnuftigt störande: den som lefwer, stall dö, det är den
allmänna lagen. Och just i deß allmänhet ligger trösten. Hät-
framträder denna lag blott med mera eftertryck, emedan man
v icke wäntat den i detta fall; här war ju ännu full lifskraft.
Grekernas uppfattning af ödet som en mot mensklig lycka af-
undsjuk magt höter till denna form af det tragiska. Wi finna
emellertid, att denna form har till sin grund och botten natur-
nödwändigheten, i hwilken det sedliga ännu slumrat-.
b. Det tragiska som enkel skuld är den andra formen.
Subjektet förhäswer sig, och genom en deß wiljeyttring gär ur-
fkulden öfwer i enkel skuld. Denna skuld kallas enkel i mot-
sats till skulden i den nästföljande form af det tragiska, och der-
med menas, att, om wiljan är god, skulden icke ligger i en
onndwiklig motsägelse, i hwilken subjektet genom sitt pathos
råkat, ntan den ligger i någon förirring, hwilken står i när-
mare eller fjermare samband med den goda wiljans sedliga energi.
Det, som genom subjektets fria handling kränkes, är tväl alltid
en sedlig rätt, men följaktligen icke en sådan, hwilken med sub-
jektets pathos bildar en wäsendtlig sedlig enhet, och skulden
ligger då icke deruti, att handlingen söndrar hwad som hörer till-
sammans. Ajas t. ex. kränker hjelteäran, men han hade i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
