Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Det sublima.
kommo wi progressivt till det tragiska. Detta såsom den högsta
formen kan icke gå ntöfwer sig sjelft, men denna rörelse före-
sinnes dock åfwen hår, ehuru på annat sått· Den består deri,
att detta absolut sublima såsom en doldmagt intager den grund,
på hwilken tingen och subjekterna uppträda, frambringar det
sten, som wore dessa sublima och sjelfständiga, men framträder
derpå och upplöser dem i sig. Det år en progressiom men genom
en regression. Hår blir det således fullt allwar med förslutn-
nandet i ett annat, men detta andra uppenbarar sig såsom det
ena, hwilket ligger till grund för allt det, som i de föregående
formerna endast syntes förswiuna i ett annat (kraften syntes
förfwinna i en högre kraft, det onda subjektet syntes öfwerwin-
nas af ett mera ondt o. s. w.), såsom det ena, hwilket sätter
dessa former, men, emedan de åro inskränkta, åter upphäfwer
dem. Det tragiska är således det sista, men äfwen det första,
det år det sublima i allt sublimt.
Äfwen den dualism, som wi ssågo ligga i allt sublimt,
återfinna tvi i det tragiska. Det tragiska har en positiv form
och en negativ. Den positiva formen uppkommet-, då det su-
blima subjektet uttryckligen erkänner sin sublima halt såsom ett
lån as det absoluta och dermed åfwen det lidande, som det icke
kan undgå, såsom återwertan af egen skuld; på detta wilkor kan
det blifwa subjektet medgifwet att segerrikt genomföra sin goda
sak och dermed efter genomgånget lidande rådda sin lycka. Men
denna form år såsom alltid den swagare, och närmare betraktad
ligger det äfwen i den en negation; ty om ån subjektet här sy-
nes som sublimt, så år det dock icke menniskan, utan det år Gud
i nreunistan, som werkar, om äfwen detta icke fullt wisar sig
förr ån det swaga kärilet krossas. Orsaken hwarföre så få tra-
gedier hafwa en lycklig utgång, och hwarföre äfwen en sådan
utgång endast efter långa lidanden följer-, ligger sålunda i det
tragiskas eget wäsende. — J den negativa formen förswinner
äfwen det sista sken af sjelfständighet hos det sublima subjektet;
det går under. Och då åfwen det högsta och ädlaste icke kan
undgå att falla i den stuld, som förer till undergång, så fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
