Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det sublima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sublima. 73
tande bakgrunden, så äro dessa känslor nppblandade med käns-
lan, af en dunkel, en anad fruktan. Denna fruktan är af all-
männare art, än fruktan i det subjektivt sublima; ty bakgrun-
den hotar icke allenast det sublima subjektet, utan hwarje indi-
·vid, och åskådaren, uppgående uti det sublima subjektet, inbegri-
per äfwen sig sjelf under det absolutas hotelse. Men så länge
subjektet ännu står på sin fublima höjd, synes den hotande bak-
grunden änuu i ett dunkel, synes som en afgrund as kraft, i
hwilken dock en sedlig betydelse anas. Olusten i denna fruktan
innehåller dock ännu ett moment af lust, ty åskådaren går öfwer
på kraftens sida och försättes i en wiß spänd Iväntan på ut-
brottet. Men förderfwet utbryter och fruktan går öfwer i med-
lidande och förskräckelse. För den esthetiskt stämde sammangå
båda dessa till en känsla af sann olust, i det han betraktar li-
dandets mißförhållande till skulden, och den lust förswinner, som
låg deruti, att åskådaren gick öfwer på kraftens sida, ty kraften
ät- nu icke mera blott kraft, utan på den faller en sedlig belys-
ning, den synes nu orättwis. Men under fortgångeu ändras
allt; de handlande subjekteruas skuld blir klar, och då denna
-best«år i den ensidighet, hwarme — de uppfattat och wilja genoms
föra sitt sedliga innehåll, så ställer sig den sedliga magten oänd-
ligen öfwer dem. Under det de lida, kränkes äswen den af dem
representerade magten, och detta stegrar olusten; men denna
magt har äfweu ett annat hem: den absoluta sedliga idens rena
harmoni. Denna harmoni wisar sig nu wara den dunkla bak-
grundens fanna kärna, wara den, som öfwar rättwisa. Åskådaren,
som känner sig såsom ett med de sublima subjekterna, känner
då äfiven den allmänna skulden och lidandet som sina egna, och
Ivid denna anblick höjer han sig till känslan af absolut wördnad
för den absoluta sedliga magten. Dermed är dock icke allt slut.
Äskådaren går nu öswer på det absoluta subjektets sida, och i
denna högsta känsla af att wara en led af det ewiga hela upp-
löses hwarje rest af olust. Om de åskådade sublima subjekterna
erkänna sin skuld och i sitt inre öfwerwinnaxsitt lidande, så för-
dubblas lusten, i det man ser, huru det sublima hos dem upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
