Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 79
wilja se till sättet för det negerandes och det negerades uppträ-
dande, sättet för subjektets och objektets sammangående, för be-
sinningens wäckande hos det fula, med flera punkter.
Wi finna att det komiska har twenne momentet-: det su-
blima, som negeras, och det sinliga, som negerar. Af dessa år
det senare det wigtigastez men det förra är i tidsföljden det—
första. Den komiska processen börjar med ett uppträdande su-
blimt, ty innan en negation kan komma ifråga, måste något
finnas, som skall negeras. Wäl tyckes stundom det sinliga mo-
mentet wara det första, d. w. s. att blicken först mötes as det
redan genom negationen wanstållda sinliga, t. ex. fablens groda,
« som will blåsa upp sig för att blifwa stor som en oxe; men då
, nu grodan spricker, går åskådaren tillbaka, jemförer föremålet,
hwilket i sin litenhet icke skulle ådragit sig uppmärksamhet, om
» samma uppfattning. Han anför Vischers ord nr den paragraf (§. 147),
med hwilken läran om det komiska inledes: "Här uppstår en ny motsä-
gelse, nämligen i den negativa ställning, hwilken nu bilden gifwer sig till
iden, då den motsätter sig att af iden genomträngas och utan iden gör
anspråk på att wara det hela". Derpä tillägger han: «Denna motsägelse
är det komisla" (o. a. st. sid· 728.) Men denna motsägelse kallar Vischer
uttryckligen det fnlaz·och det komiska är icke det fula, utan den rena ful-
hetens uppbäfwande, åstadkommet derigenom, att denna bringas till med-
wetande om fin egen inre motsägelse. Wisserligen säger Vischer, att
med det fulas uppbäftvaude är ej det skönas rena enhet af ide och bild
inträdt, utan att bilden fortfarande negerar iden, så widt denna ger sig
min af att wilja gå utöfwer bilden. Men detta är icke ett bildens "wä-
xande öswer" iden, icke ett framhållande af bilden såsom något «större
och starkare«, än iden; det är erkännandet af att äfweu det enskilda och
tillfälliga har sin rätt, att äfwen det icke är af iden öfwergifwet. Att
Vischer lägger särdeles wigt wid negerandet af idens öfwerswins
nelighet eller wid negerandet af negationen i det sublima, det har sin
grund i methodens kraf, och wi skola dertill längre fram återkomma.
Deremot skulle det kunna sägas, att, om det komiska är motsatsen
af det-sublima, och det senare består deri, att iden går utöfwer bilden,
så skulle man wäntat, att i det komiska bilden skulle gå utöfwer iden;
nu åter åskådliggör komiken endast, att iden, fastän högre än bilden, dock
är wid den bunden. » ·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
