Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Det komiska-
geras alltjemt eller, då genom besinningen iden blifwit erkänd
såsom inneboende äfwen i det fula, bildens fortfarande negation
gäller endast iden, fä widt denna ger sig min af att witja
lösrycka sig frän bilden och förlora sig i det oändliga, d. ä. den
gäller iden, sådan som den uppenbarar sig i det sublima. Detta
är sålunda en negation af negationen i det sublima. Hade
iden kunnat öfwerflygla bildens gränser i det sublima, fä wore
denna negation icke möjlig; men nu war iden äfwen der bunden
wid bilden, och deraf gör bilden nu allwar, binder iden wid sig,
samt utesluter den endast, sä widt den är öfwerswinnelig J
det sublima säger iden till bilden: "jag, icke du, är det i dig «
gällande"; här säger bilden till iden: "du är ingenting utan
mig, wid mig är du bunden, jag är du". Kortligen,negationen
i det sublima eller iden säsom något öfwer gränsen gripande och
derföre utifrån kommande är det, som här negeras, och i stället
göres det gällande, att bilden, trots sin ät tillfälligheter hemfal-
laude individualitet, dock är i full besittning af iden.
Hela denna proceß är det komiska «). Hwad här endast
i dess allmänhet är stildradt, wilja wi nu närmare betrakta, wi
I) Mot Vischers uppfattning af det komiska gör Zeifing en an-
märkning, liknande den, som ban rigtade emot hans framställning as det
sublima. «Ett objelt", säger han, "i bwilket den sinliga företeelsen wäxer
ut öfwer den ursprungliga gestaltningsprincipen eller slägttypen, skulle
snarare synas oß i det sublimas ljus än i det löjligas, —- sä wida ei
detta wäxande framställes som ett mißlyckadt försök, såsom hos den sig
uppbläsande och sprickande grodan, men då wisar sig företeelsen icke större
och starkare, utan twärtom mindre och swagare än iden. Äfwen här mä-
ste man uppfatta iden i en annan mening än iden ursprungligen afVi-
scher brukade. Med bildens wäxande öfwer iden menar Vischer här, att
det rent singulära och tillfälliga giir sig gällande emot det allmänna och
nödwändiga.« i-
Att i det komiska, enligt Vischer, tillfälligheten gör sin rätt gällande
emot det allmänna, är utan-twifwel rigtigt. Men ont vi än kunna, sä-
fom på ett annat ställe är anfördt, medgifwa det swäfwande i Vischers
begagnande af ordet ide, bestrida wi dock, att Vischer sätter det komiska
uti ett bildens tväxande sfwer iden. Äfwen Zimmerman tillägger V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
