Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Det komiska.
om denna kraft wid bildandet af sin organ synes förfela sitt
ändamål derigenom, att en del af organismen utbildas på det «
sålunda wanstälda helas bekostnad (Vardolfs näsa, Falstaffs
mage), eller ock om den yttrar sig som en rörelse, htvilken för-
felar sitt ändamål; ty i båda fallen synes den organiska kraften
sjunka ned till en lägre grad af kraft, blifwa en död mekanisk.
Fulheten är här ändamålswidrighetz ty fastän den organiska
kraften är en omedwetet werksam, lemnar den dock åskådaren
helt osökt en anknytningspunkt att uppfatta den som en med-
weten. — Sitt rätta stoff finner det komiska inom det s ubjek-
tivt sublimas område; ty här inträder den för det komiska
nödiga wanställningen öfwerallt, hwarest det stränga samman-
hanget i det sjelfmedwetna subjektets werksamhet afbrytes af det
omedwetna, med hwilket antingen subjektet sjelft är behäftadt
eller hwilket sinnes i deß omgifning 5). Så wäl subjektets theo-
retiska som deß praktiska werksamhet kunna blifwa komiska. Hwad
angår den förstnämnda, fä är« wisserligen det rena tänkandet
5) J detta sammanhang insöver Vischer det naiva. Fattas detta
ord i så widsträckt betydelse, att det betecknar inträdandet as något jem-
sörelsewis omedwetet der, hwarest man wäntade ett medwetet, så kan
allt komiskt kallas naivt. Men det naiva i instränktare betydelse — och
i denna betydelse hörer det hit — består derj, att de konventionella an-
ständighetelagarna öswerträdas genom ett utbrott as oskyldig namn-det
man icke wäntat detta. J de konventionella anständighetssormerna fram-
ställer mennistan sin andliga wärdighet, wisar genom dem, att hon ejär
blott natur. Anständighetens sser höter dock för sig icke till det su-
blima; men då den oskyldiga naturen bryter framy kastar den på deß fö-
reskrister ett slagljus, hwarigenom dessa synas som en ansträngning, som
skulle wara sublim och werkligen i andens blygsel öfwer sin natur eger
en grund till att så wara, men som blifwit en blott form, fortgått till
orätt mot naturen och dersöre mot den krossas. Det naiva subjektet
måste kunna haswa känt till konvenansen och desz rätt, eller åtminstone
bör denna insigt kunna underskjutas subjektet, eljest selas den sör det ko-
miska nödiga motsägelsen. Derigenom är äswen räheten fullkomligt afwi-
sadz här är frågan om en enfald, som äswen sjels har sin anständighets-
känsla, ehuru en annan än den konstlade bildningens, en sam-ta sim- —
plit-ikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
