Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Det komiska
komiska föremål, som ej äro i rörelse, werkställes denna plöts-
liga sammanstötning as åskådarens känsla i det ögonblick, han
warseblir motsatsen. Men kontrasten måste fortgå till fullstän-
dig motsägelse genom en rörelse, medelst hwilken de förr en-
dast till det yttre sanimanryckta delarne gå öfwer uti hivar-andra.
Det måste följaktligen wara ett och samma subjekt, som sprin-
ger öfwer från den ena ytterlighetens i den andra, och skall denna
subjektets identitet kunna strängt fasthållas, måste icke förän-
dringarna följa på hwatandra i olika tidsutoment, subjektet i
dag wara klokt, i morgon dåraktigt, utan båda momenterna må-
ste sammanfattas i en och samma tidpunkt hos ett och samma
subjekt; detta skall synas i samma punkt på en gång klokt och
dåraktigt. J det föregående tillståndet skall derföre det följande
ligga innehållet och tioertom; i det sublima måste det oändligt
lilla ligga förborgadt och nu först komma i dagen, och i det
oändligt lilla måste ännu det sublima fortbestå, men afklädt sitt
anspråk på att wara en främmande magt. Då är motsägelsen
fullständig. Det äkta komiska är sålunda en rörelse, som föret
på samma gång till och ifrån sitt mål. Ett engelskt fartyg,
som förde till Indien twå missionärer och en laddning afguda-
bilder af engelskt fabrik, är ett godt exempel på denna det komi-
skas innersta natur.
Men subjektets identitet är sjelfmedwetandets identitet, och
motsägelsen sättes då först i deß rätta djup, då den wisar sig
wara en motsägelse i sjelfmedwetandet, så att subjektet synes på
samma gång medwetet och omedwetet, metande om sin förirring
och dock i samma moment förirrande sig. Wäl är subjektet i
sjelfwa werket endast medwetet om sin sublima sträswan och är
oniedwetet om det oändligt lilla, som döljer sig derbakom; men
detta är icke den här fordrade motsägelsen, utan subjektet måste
synas medwetet om det, hwarom det är omedwetet, d. ä. om sin
sträfwans förwridning genom det oändligt lilla. Äskådaren upp–
fordras till att antaga ett sådant, öfwer det omedwetna sig sträc-
kande medwetande, just emedan det ligger i sjelfmedwetandets wä-
sende, att det skall utbreda sig utöfwer allt. Men i werkligheten
x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
