Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 93
Wi hafwa oswan sagt, att subjektet sjelft kan komma till
besinning, och detta är alltid förhållandet med andligt friare sub-
jekter; men, wål märkandes, detta sker aldrig i början, utan
först wid wäudpunkten eller i slutet af förirringen. Derförc är
det för komikens wetenskapliga begrepp likgiltigt, om det komiska
subjektet sjelft kommer till medwetande eller om medwetandet
hos detsamma endast finnes till möjligheten; ty i båda fallen
måste det åskådande subjektet låna det komiska subjektet sitt medwe-
tande, i förra fallet endast till hälften, i senare fullständigt.
Det åskådande subjektet är sålunda i det komiska lika wäsentligt
som det komiska subjektet; i båda är en och samma subjektivitet,
hwilken just i det moment, då det komiska warseblifives, genom
den komiska processen sammanslutes till en personlighet, i hwil-
ken det enas bristande tnedwetande suppleras genom det andras.
Då emellertid öfwer hwarje komiskt subjekt står ett högre,
som ler åt det förra, men hwilket sjelft isin ordning kan synas
komiskt för ett annat ännu högre stående, så har man här en
uppstigande linie af komiska subjekter. Men då det är samma
proceß, som i hwarje särskildt fall upprepas, så blir der, hwar-
est samma subjekt gör både andra och sig sjelft till föremål för
sin komik, den oändliga linien böjd samman till en cirkel. Det
är den ena allmänna subjektiviteten 9), som, splittrande sigi
förblir lika obetydligt, men wi se nu, att äfwen iden finnes och lefwer,
att detta med en, om än swag, träd sammanhänger med det ideela. Wi
fröjda oß åt, att, som Solger säger, iden förblir i existensen, att trots
all deß bristfällighet existensen aldrig af iden är öfwergifwen. Men då,
enligt Vischer, existensen, det tillfälliga, skall i komiken hafwa rätt mot
iden, så kan Vifcher icke stanna wid detta, utan han måste accentuera
«oscillationen«, "möjligbeten till återfall-« (bwillen dockingalundaihwarje
komiskt fall med eftertryck framträder), han måste fatta iden som en fånge,
den der alltjemt will spränga sina fjättrar, men alltjemt åter ertappas.
Då Solger sätter det komiska i warseblifwandet af att iden trots existen-
sens bristfälligheter alltid i den är närwarande, fä finner Vischer,
pantheisten, det komiska ligga i warsebliswandet af att iden är fången
i existensen, icke kan rymma derut.
9) Med absolut subjektivitet menas naturligtwis bär, liksom wid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
