Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 99
sig «af bilder, såsom karrikatyren i "Witz"ibladen, så äro dessa som
tecken ett vehikel för ordet. Med detta medel ställer sig nu det reflek-
terande subjektet öfwer sitt föremål för att uppwisa deß motsä-
gelse, nämner det niid namn och genom ett språng, genom ett
omedelbart och anande grepp — hwilket just gifwer. denna re-
flexionöakt deß esthetiska karakter — hämtar den ur den oänd-
liga massan af möjliga föreställningar en sådan från en widt
aflägsen krets och— kastar den plötsligt samman med det förewas
rande föremålet, förenande båda i ett tankesammanhang Bort-
lernnandet af alla mellanleder, hwilket nödwändigt kräfwer den
största korthet i uttrycket, drifwer denna motsägelse till deß spets,
och på denna spets framspringer en punkt ("pointen"), genom
hwilken båda föreställningarna sammanfattas i en skenbar en-
het. Det synes på engång wara mening.i omeningen och ome-
ning i meningen. Wi hafwa för oß ett nytt förhållande, men
wi hålla fast wid det gamla, och detta underhåller, iom Jean
Paul säger-, "den angenäma kittlingen hos det i rörelse komna
förståndet, som i det komiska stiger ända till kånsla". Wore nu
detta språng endast att betrakta som en kraftigare form af den
lånings-akt, som wi fordrat af det komiska, så gälde om qvick-
heten detsamma som om allt komiskt, att det åskådande subjektet
ingår uti det komiska subjektet och löser deß besinning genom
att under-lägga detsamma sitt medwetande. Men så år icke för-
hållandet: den af quickheten fjerran ifrån hemtade nya föreställ-
ningen ligger det utskrattade subjektet allt för aflägset, för att
kunna nnderskjutas detsamma· Då Börne säger: "när Pytha-
goras funnit Hypothenusan, offrade han en Hekatomb; från den
stunden darrar hwarje oxe, då en ny sanning upptåckes"; så
kan man icke underskjuta de darrande oxslika menniskorna, att de,
förgatande sitt menniskomärde, taga sig Hekatombens werkliga
orar till utbrister-. I qnickheten blir således alltid det träffade
subjektet stående utanför, det kan icke i sig upptaga, hwad qwick-
heten från annat håll hemtar, icke erkänna detta som en för-
borgad sanning i sitt eget medwetande. Deraf följer, Iatt det
icke kan sågas ligga i quickhetens rena wäsende, att den quirke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
