Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 14 Det komiska.
werlden, en ande, som antingen sjelf inlåter sig handlandei
densamma och sär sjelf göra en bitter erfarenhet af deß oren-
het, ellervhwilken med ett sjelfständigt och omfattande tänkande
uppfattar deß motsägelser i all deras bestämdhet och hårdhet.
ess-MIE-
Den skärande realism, som deras uppkommer, kan ofta stä hos v
samma subjekt oförmedlad tillsammans med den milda sentimen-
tala humorn; fä hos Jean Paul. .
Först då, menar Vischer, när tänkandet som fulländad kri-
tik förstört hwarje utom subjektet warande form af ett objektivt
absolut sublimt, wid hwilken den sentimentala humorn ännu
häller fast, när sålunda förtwiflan bliswjt drifwen till sin spets-
först då och endast derigenom kan försoningen inträda. Ty sub-
jektets reflexion wänder sig då på det föreliggande hela och fin-
ner, att det sjelft, inweckladt i den allmänna orenheten och deß
öde, just genom sin oändliga smärta står oändligen öfwer denna
orenhet, just genom förlusten af sig fjelf återwänder till sig sjelf,
och att likaså i werldshistorien genom motsägelsens incitament
och smärta de stora ändamålen arbeta sig fram. Nu först kan
subjektiviteten, för hwilken det stränga tänkandet blifwit till in-
nersta egendom, blifwit något omedelbart, ihwarje moment som
fulländad anticipera försoningen och så njuta af sin oändliga
frihet. Denna högsta humor är en uppgift, som ännu ej fullt
blifwit löst «). -
Det komiskas subjektiva intryck.
Emedan det alltid är ett sublimt, som bildar utgångspunk-
ten för den komiska processen, och emedan det sublima wäcker
") "Det objektivt absolut sublima, wid hwilket den sentimentala hu·
mora håller fast«, är, fom man finner-, föreställningen om en personlig
Gud. Denna stall förstöras, och subjektet, äterwändande till sig sjelft,
auticipera den fulländade försoningen, hwilken ingenstädes och aldrig,
men dock på alla rum och i alla tider förr-verkligas. Med andra ord, för
att nå humorns högsta spets måste humoristen från theismen genom
atheism fortgå till pantheism. Det war naturligtwis från sz ståndpunkt
ingenting annat att wänta. Emellertid är denna form wisligen stäld
på framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
