Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 113
känsla, den humoristiske melankolikern och hypokondristen. J
båda fallen ntelslir sjels-besrielsen, och det qwarstår en icke upp-
löst sörtrviflan på idens förmåga att midt bland alla dessa
motsägelser kunna hälla sig uppe, det quarstär en oöfrverwnnnen
förargelse-. Dessa humorister äro subjekter, som icke kunna ös-
werwinna erfarenheten.
c. Den fria humorns första form förenar den me-
lankoliske humoristens sina känslighet för allt, som störer den i
honom lefwande iden, med ett innerligare och kärleksfullare in-
gående uti det störande; den, upptäcker och erkänner det egna,
förborgade wärdet hes det oändligt lilla, hwilket wanstälde iden
Denna öfwerflödande, hela menskligheten omfattande kärlek är icke
ett werk as en lycklig naturstärnniug, utan förutsätter en genom
tankens fria och omfattande bildning förwärfwad humanitet, men
hwilken hos humoristen är omsatt i känslans tveka element.
Den kan derföre också, som Sterne gjort, kallas den sentimen-
tala humoru. Den utbreder sig öfwer hemmets, öfwer pri-
vatliswets områden, och med ett wälmenande kärleksrikt skämt
höjer den sig öfwer de der förekommande motsägelserna och we-
derwärdigheterna. Jean Pauls "Qnintus Fixlein", Eymann",
"Siebenkäs", Goldsmith, Mnsäus, Sterne kunna tjena
som exempel. Men iverlden i stort samt idens strider och mot-
satserna derinom kan denna humor icke omfatta; råkar den
sentimental-s humorn pä de stora motsägelserna i det offentliga
lifwet, då är deß magt slut, ty den inre kärlekswerlden räcker
icke till för att genom ett fritt skämt öfwerwinna äfwen dessa.
Den sentimentala humorn har sälunda förlorat i objektivitet och
totalitet, hwad den wunnit i innerlig fördjupad oändlighet. Deß
uppgift är en wida lättare, än den, som föreligger en öfwer
det offentliga lifwets manliga strider sig ntbredande hinnor. "Att
se en sedlig werld försjunka-, som Aristofanis manliga ande
säg, att se otack, orättwisa, lagarnas swaghet, bestickning, tänker,
se detta med Shakespeares eldöga och dock utbreda sin humor
öfwer detta werldsonda, det är det högsta, det swäraste". Dertill
fordras en ande, ifyld med allmänt pathos för den objektiva
Ljunggren Essys-. Sysim u. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
