- Project Runeberg -  Framställning af de förnämsta Esthetiska Systemerna / Andra Delen. Vischers system /
133

(1869) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det natursköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i

Det naturstöna. 133

sökande munnen, hivar-igenom hela gestalten får ett uttryck af
fråssande ofrihet, ehuru djuret höjer sig till wida högre werk-
samheter. Känslan är dels utbredd öfwer hela kroppen, dels
koncentrerad i någon hufwudets organ eller i en rörelseorgan.
De öfriga sinnesorganerna sitta i hufwudet parwis och symme;
iriskt, liksom rörelseorganerna wid kroppen. Gesialten är så-
lunda mera bestämd än wäxten, organerna räknade, det hela en
i sig sluten och afrundad gestalt, fom nästan synes kristallifkt
regelmessig Men denna stränghet upphäfwes dels genom det
själsuttryck, som utbreder sig öfwer det hela eller yttrar sig i
rörelsen, dels genom den individuella tillfälligheten, hwilken wäl
icke i det yttre går så långt son: hos wäxterna, men som blir
en inre själsegendomlighet, hwilken gifwer sig tillkänna i hela werk-
samheten och de sinare formåtskillnaderna.

Hwad angår sdjurets själslif, så sammanfalla hos djuret
sjelfkänslan och känslan af de yttre föremål, hwaraf det afsicies
ras. Båda ärv så förenade, att djuret icke kan i känslan upp-
taga något föremål annorlunda än i och genom sitt sinliga för-
hållande till detta; blomman t. ers är ett werkligt föremål blott
för det djur, som äter henne. J denna känslans odelade enhet
inträder genom inbillningskraften en söndring i subjekt och objekt,
i det att föremålet fom bild repeteras i det inre och der af dju-
ret beskådas. Dessa bilder upphäfwas wäl, men fortlefwa dock
i det inre och träda som minne fram ur sitt dunkel. Sam-
manhanget emellan dessa bilder representerar i djursjälen tän-
kandet hos menniskan; djuret förstår utan begrepp, omdöme och
slutledning, men endast der innehållet är ett omedelbart sinligt.
Det har sålunda känsla, inbillningskraft, minne, men ej för-
stånd. Dä djuret har många drifter, men .intet förstånd, som
kan tämja dessa drifter, så är deß grundkarakter en passivite-
rad. Dock förrättar djuret mycket, som tyckes wisa ett tyglande
af driften, ett icke eftergifwande för den omedelbara impulsen
och ett på fjerran liggande ändamål rigtadt handlingssätt. Denna
egenskap, hwarigenom djuret utan tänkande förrättar det, som
endast genom tänkande synes wara möjligt, är inftinkten i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamesth/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free