Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det natursköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det natts-sköna 141
wetandet ställer sig som subjekt gentöfwer sig sjelft och den i
menniskan sammanfattade naturen, och sä Iförst rätt göt werl-
den och andra menniskor till objekt för sig, träder med dem i
inedweten gemenskap och uppbygger nya werk, en andra natur.
J detta personliga wäsende har iden funnit sin sanna werklig-
het och skönheten sin sanna tillwaro. Äskädaren behöfwer nu
icke mera länande lägga sig sjelf under det sköna föremålet,
utan han finner sig werkligen ,i detta. — Wi wilja först be-
trakta menniskans skönhet i och för sig, och sedan den historiska
skönheten.
a. Menniskans skönhet. Menniskogestaltens and-
liga skönhet uttrycker sig framför allt i den upprätta ställ-
ningen. Hwarje uttryck af tyngd sörswinner, och medelst orga-
nernaö wexeltjenst körer sig det hela fritt. De tre hufwudsyste-
merna framträda likaså klart söndrade som klart förenade-; hwarje
enskild del säwäl som alla tillsammantagna uttrycka absolut än-
damålsenlighet, och genom musklernas omslutande af de fasta
delarna bildas en ädel wexling af swällningar och indragningar.
J den allmänna betäckningens quarstär af det elementariska och
vegetabiliska endast sä mycket som tarfwas för att med kraftigt
begränsade skuggningar ihär, ögonbryn, naglar) smycka den klara,
halft genomskinliga, i fint försmälta och warma särgtoner an-
dande huden, hwilken förmedlar en öfwer det hela sig utbredaude,
i fingerspetsarna koncentrerad känsla. Allt talar idenna gestalt,
men hufwndet är dock företrädeswis sätet för det oändliga ut-
trycket, dels genom sin gestalt och ställning, dels emedanidet äro
företräde sinnena, här outbildade till att utrycka nägot andligt.
Äfwen genom språkorganet uttalas det inre i den själfulla stäm-
man och det artikulerade ordet. J ansigtet stegrar sig nienskliga
färgens skönhet till sin högsta förtrollning. Det inre, hwilket
denna gestalt i rörelse som i hwilauttryckey är andens rika
werld, närmast som själ, d. ä. i sin omedelbara form (wi app-
fatta nemligen här menniskan som odeladt kropps- och själswä-
—sen), således den theoretiska, den praktiska werksamheten samt
känslan, sä widt dessa i det yttre gifwa sig tillkänna. Lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
